En död papegoja
LEDARE Efter EU:s senaste beslut om en ytterligare utveckling av det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet framstår den svenska militära alliansfriheten som ännu mer passé än tidigare. De redan starka skälen för ett medlemskap i Nato har stärkts ytterligare.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Med en rad belysande citat från det beslut om försvars- och säkerhetspolitiken som fattades vid EU:s senaste toppmöte, och som i samtliga fall biträddes av Sverige, visar Hamilton ihåligheten i den officiella retoriken till alliansfrihetens lov.
För det första har Sverige nu varit med om att fatta beslut om att EU skall skaffa sig en egen militär förmåga, "lokaliserad i Nat0".
För det andra har Sverige engagerat sig för att EU, alltså även Sverige, skall skaffa sig en "europeisk säkerhetsstrategi". Det handlar om en avsiktsförklaring om att "ta vårt ansvar för att garantera ett säkert Europa i en bättre värld".
För det tredje bejakar och engagerar sig Sverige för ett långtgående s k "permanent strukturerat" samarbete för militär krishantering. Det är ett samarbete som, gradvis och ofrånkomligen binder upp Sverige. Det innefattar inte minst samarbete i fråga om försvarsmateriel.
Alliansfrihet som beteckning på Sveriges politik blir en allt mindre trovärdig och adekvat beskrivning av vår säkerhetspolitik.
I situationer då andra EU-länder begär bistånd och solidaritet blir det i praktiken omöjligt för Sverige att följa sin hittillsvarande á la carte-politik, d v s endast bidra med icke-militärt bistånd.
I det förslag till ny grundlag för EU, som i sina försvars- och säkerhetspolitiska avsnitt godkändes av det senaste EU-toppmötet, finns ömsesidiga försvarsgarantier mellan EU-länderna inskrivna. För de fyra neutrala EU-länderna formuleras därefter ett smalt undantag av innebörden att detta inte skall påverka "den särskilda karaktären" hos vissa medlemsländers försvars- och säkerhetspolitik.
Men eftersom det ser lite illa ut att de fyra neutrala EU-länderna för egen del skulle komma i åtnjutande av försvarsgarantier, men inte vara villiga att hjälpa andra annat än på egna villkor skrevs det ett brev från de fyra alliansfria länderna med syftet att mildra det oslidariska intrycket av undantagen. Det kunde bli frågan om en mer extensiv och vid tolkning av solidaritetsbegreppet.
Det är tydligt att den tidigare alliansfriheten gradvis gröps ur. I själva verket företer den sedan länge påtagliga likheter med den mycket döda papegojan i John Cleeses berömda sketch.
I Finland diskuteras Nato-medlemskap. I Österrike pläderade presidenten i sitt nyårstal för en omprövning av alliansfriheten. Sverige väljer att stå utanför både Nato och EU:s inre försvarspolitiska kärna och avhänder sig därmed frivilligt inflytande under ett viktigt skede av förändring och utveckling av den europeiska säkerhetspolitiken, enligt utrikesministerns auktoritativa besked för att inte oroa den "svenska folksjälen".
Det är dags att se verkligheten som den är och inte som den var. Det är dags för Nato.