Ett svar är att de tillfrågade ungdomarna bara har erfarenhet av marknadsekonomi. Eftersom detta system inte är perfekt är det lätt att svara "kritiskt". Att ordet "bara" gör påståendet extremt långtgående märker man kanske inte ens.
Betyder det att samma ungdomar också tror att planekonomi och statligt ägande är bättre? Det är snart femton år sedan verklighetens planekonomier gick under. Få ungdomar kan i dag föreställa sig ett sådant system. Men många tror säkert att arbetslöshet, miljöförstöring, dåliga varor eller något annat skulle försvinna om marknaden inte fanns.
Marknadsekonomi i sig löser inte alla problem. Det är därför som det i alla marknadsekonomier också finns en offentlig sektor och politiskt fastställda ramar för företagens verksamhet. I en planekonomi är staten och näringslivet ihopvuxna. Företagen kan inte kontrolleras utifrån och inga alternativ till statens produkter finns. Bristen på effektivitet gör att de jobb som staten "garanterar" ofta saknar reellt innehåll. De orättvisor som vi alla kan tycka oss utsatta för i en marknadsekonomi ersätts i en planekonomi av politiskt beslutade privilegier som är betydligt svårare att komma åt.
Att avskaffa marknaden är sannolikt omöjligt - om man inte ska ha beväpnad polis utkommenderad i vartenda bostadsområde för att se till att ingen odlar något i en egen täppa eller tillverkar något hemma i köket och låter andra köpa. Det är nämligen detta som är definitionen på en marknad - den som har något att sälja och den som är intresserad av att köpa möts för att se om de kan komma över-ens.
Om man bortser från extremfall som Kambodja under de röda khmererna så har också alla regimer som försökt införa planekonomi böjt sig för dessa realiteter. Det som inte producerades på de sovjetiska kollektivjordbruken eller i den statsägda industrin producerades privat "vid sidan om" och såldes på en marknad som ibland var öppen och tolererad, ibland svart.
Ingen planmyndighet kan förutse alla de ständigt skiftande behov och problem som uppstår i en verklig ekonomi. Därför är det oändligt mycket mer effektivt att låta "marknaden", alltså konsumenter och producenter själva, fatta alla de miljontals små dagliga beslut som håller det ekonomiska livet i gång än att försöka centralisera allt till något politiskt organ.
Men det avgörande skälet för marknads-ekonomi är ändå ett annat. Medan marknadsekonomi är en - men inte den enda - förutsättningen för frihet och maktbalans kan planekonomier bara upprätthållas med tvång. Fri debatt, fria val, fria fackföreningar, frihet att välja yrke, utbildning och bostadsort har inte funnits i någon planekonomi.
Det är drömmen om perfektion som gör planekonomin farlig och omöjlig. Den stänger inne all opposition och all kreativitet och ändå - eller just därför - fungerar den inte.