En festival med baksida
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
biljetter för att få lyssna till artisterna. Mera problematiskt kan det vara för de omkringboende som störs av det ofta starka högtalarljudet. Att arrangörerna föreläggs att sluta spela vid en speciell tidpunkt hjälper inte alltid. Ibland pågår konserten längre än avtalat, det finns de som önskar ha det någorlunda tyst i sina sovrum före klockan elva på kvällen.
De här konflikterna mellan stadsbornas olika behov har gjort att Uppsala kommun anlagt en särskild festivalplats vid Kap, söder om Studenternas idrottsplats. Festivalplatsen är inte fullt ut färdigställd men har ändå använts i år vid ett antal tillfällen. Ljudet från musiken stör mindre än om konsertarenan skulle ligga intill bostadsbebyggelse.
I den gångna helgen var det dags för den reggaefestival som arrangerats i Uppsala i nu fem år. Det är en stor festival för den musikgenren och arrangörerna räknar med att runt 10 000 besökare från såväl Sverige som Tyskland, Italien, Nederländerna med flera kom. Arrangörerna anser konserterna som mycket lyckade, stämningen var enligt uppgifter lugn och festivalinslagen har överlag fått bra recensioner.
Den stora uppmärksamheten har dock legat på de omfattande polisingripandena på festivalen. Ungefär 130 personer, företrädesvis ungdomar, togs till polisen för provtagning sedan de misstänkts för så kallat ringa narkotikabrott och Uppsalapolisens talesman Christer Nordström sa i UNT 14/8 att festivalplatsen var en "öppen drogscen".
Polisen gjorde också cirka 40 beslag av droger, främst hasch och marijuana. Socialjouren hade ett hårt jobb under festivaldagarna och dess chef Björn Andersson sade i UNT att han inte upplevt något liknande som årets festival.
Andra däremot menar att Uppsala reggaefestival inte är mer drogbelastad än andra musikfestivaler i landet.
Jämförelserna spelar inte så stor roll i sammanhanget. Det Uppsalapolisen och socialjouren har att ta ställning till är det som händer i Uppsala. Att polisen förstärkte sina resurser inför helgen var bra. Årets publik hade en större andel ungdomar än vanligt. Att förhindra att dessa missbrukade droger var en särskilt angelägen uppgift. Att sedan socialjouren agerade var en självklarhet. Ett ansvarigt organ i en kommun kan ju inte bara åse drogberusade eller drogpåverkade personer utan att ingripa.
En komplikation i sammanhanget var dock att den stora andelen missbrukande ungdomar kom från andra delar av landet. Av de 46 personer under 18 år som togs för provtagning vara endast sex från Uppsala. Det betydde många kontakter med föräldrar runt hela landet för polis och socialjour. Många föräldrar till de ungdomar som blev tagna av polisen förefaller inte ha en aning om droganvändningen på fesativalen.
Åtskilliga förutspår nu att det här blev den sista reggaefestivalen och många kräver att arrangörerna inte får tillstånd nästa år. Det är en bekväm väg att gå men knappast rimlig. Självklart ska droganvändningen stoppas så långt det är möjligt och beivras men att stoppa reggaekonserter är ingen bra väg.
Man kan begära av festivalarrangörerna att de mycket tydligt, och ännu tydligare än vad som skett, gör klart att droganvändning inte är tillåten. Visserligen hade man kroppsvisitering vid inträdet till festivalområdet men det räckte ju inte. En del besökare försökte och lyckades också forcera stängslen runt festivalområdet och kunde på så sätt undgå kontrollerna.
Det viktiga för Uppsala kommun är att se till att reggaefestivalerna inte blir en given inkörsport till droganvändning för fler ungdomar. Med en massiv uppställning av socialjour, polis och många frivilligorganisationer måste årets festivalgäster ha fått klart för sig att droganvändning inte accepteras på denna festival.
Det finns ingen anledning för kommunen att diskriminera en viss sorts musik. Däremot måste det göras fullständigt klart att konserter ska vara drogfria. Arrangörerna har självfallet ett stort ansvar, polis och kommun också. Det vore inte heller dumt om föräldrarna insåg att det är de som har det största ansvaret för sina barn.