En förlamad union
LEDARE. EU:s författningsförslag är en delikat kompromiss som knappast kan omförhandlas för att gynna just Frankrike. Mindre delar av förslaget kommer nu troligen att kunna antas ändå, utan att hela författningen träder i kraft.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men exakt vad har väljarna sagt nej till? Folkomröstningen gällde formellt fördraget om en ny konstitution för EU. Men vallokalsundersökningar visade att den fråga som de flesta nej-röstare angav som skäl var den höga arbetslösheten. Sedan kom ett alternativ som formulerades ''vi har fått nog'', oklart av vad. Först som tredje alternativ kom själva konstitutionen.
Andra opinionsundersökningar har visat att nej-röstarna vill stoppa Turkiet från att bli medlem, att man fruktar ''den polska rörmokaren'', alltså billig utländsk arbetskraft, med flera frågor som inte har med konstitutionen att göra.
I grunden ligger nog en allmän oro. I hela Västeuropa ser man dystert på framtiden, i tydlig motsats till situationen i de nya medlemsländerna i Östeuropa. Hur ska det bli med välfärden, jobben och tryggheten i en
värld som kännetecknas av globalisering, Kinas och Indiens utveckling till stormakter och USA:s totala dominans? Det är sannolikt den typen av frågor som har gjort att inte bara Frankrike röstat nej utan att också Holland sannolikt kommer att göra det i folkomröstningen i morgon.
Att göra om konstitutionen är omöjligt. Många franska väljare tror att man kan ändra förslaget så att det bättre pasar just Frankrike. Men då ska man hålla i minnet att socialistpartiets vänsterflank, som starkt bidrog till att det blev nej, önskar ''mer Europa'', alltså mer överstatlighet, mer EU-protektionism, mer sociala klausuler, gemensam skattepolitik och nej till marknadsinriktning och ''nyliberalism''.
Men också Storbritannien har planerat att folkomrösta. Där kräver nej-sidan precis motsatt politik, alltså mer ''nyliberalism'', mer marknad, mer avreglering och minskad makt för EU-kommissionen. En förändring som gör franska väljare mer positiva till konstitutionen skulle alltså göra de brittiska ännu mer negativa.
Det med så stor möda framförhandlade förslaget utgör en ömtålig kompromiss mellan dem som vill ha mer överstatlighet och dem som vill ha mindre. Varje förändring skulle gynna någon av sidorna och därför försämra möjligheten att få igenom förslaget.
Det är nog bara att konstatera att förslaget är dött, att det inte kan förhandlas om och att ingen vet vad som kommer att hända nu. Toppmötet som börjar den 16 juni kommer att fundera mycket, men någon enkel lösning finns inte.
Nästa stora fråga på programmet blir förstås om procesen ska fortsätta. Det finns de som tror att man kan ge Frankrike bakläxa och låta landet folkomrösta igen, men det verkar synnerligen osannolikt. Det är svårt att se hur en starkt försvagad Jacques Chirac skulle tala om för franska folket att man röstat fel och måste göra om. Det tillåter inte den nationella stoltheten.
Tio länder har redan tagit ställning till förslaget. Av de övriga har somliga planerat att folkomrösta. Andra, som Sverige, låter parlamenten besluta. Avgörande för den fortsatta processen blir förstås vad EU-toppmötet den 16 juni anser.Kommer processen att fortsätta eller stoppas helt? Men statsminister Göran Persson har givit ett alldeles tydligt besked: Riksdagen ska besluta i december som planerat. Vänsterpartiet och miljöpartiet vill däremot avsluta processen omedelbart, liksom tydligen folkpartiet. Övriga partier stöder Göran Persson.
Varför skulle då processen fortsätta trots det franska nejet? Fransmännen röstar inte för oss, säger Göran Persson. Men det kan finnas ytterligare skäl. Om riksdagen med väntat stor majoritet säger ja till förslaget har Göran Persson fått stöd för att säga ja till de små bitar av förslaget som kan bli aktuella att besluta på kommande toppmöten utan att hela konstitutionen träder i kraft.
För det är sannolikt vad som kommer att hända. Efter en viss tid av funderingar kommer EU:s stats- och regeringschefer antagligen att besluta exempelvis om ökad öppenhet och mer samordning av utrikespolitiken. Då kan det vara bra för Göran Persson att ha riksdagens stöd. Detta resonemang kan också förklara varför vänsterpartiet och miljöpartiet båda vill avsluta processen omedelbart.
Några snabba framsteg i EU är i alla händelser inte tänkbara. Nu är det stopp i EU:s utveckling, vilket möjligen är just vad många väljare i Västeuropa faktiskt önskar. Många tycker att det har gått för fort, att allför mycket förändrats på kort tid.
De stora fördelarna med EU: freden, den ökade handeln, den minskade inflationen, unionens ökade tyngd i utrikespolitiken med mera märker man inte längre. De är sjävklarheter. Regeringarna vill nu främst ha ekonomiska fördelar av EU och försvarar inte unionen offentligt. Det ser ut som en tanke att Frankrikes bidrag till Eurovision Song Contest hette Chacun pense à soi, alla tänker på sig själva. Andra världskriget med dess fasor är glömt. Dagens toppolitiker var inte med då och tycker uppenbarligen inte att EU är så viktigt. Det är sorgligt.