Till sist undertecknades faktiskt en fredsuppgörelse mellan regimen i Sudan och den gerillarörelse som i decennier slagits för oberoende för landets södra delar. Delvis är fredsavtalet helt enkelt ett avtal om fördelningen av de rikedomar - i första hand olja - som finns i Sudans södra provinser. Det är detta som gjort att fredssamtalen utlöst oro i andra delar av landet.
Denna oro har lett till extremt hårda motreaktioner från regimen i Khartoum. I de västliga provinser som tillsammans kallas Darfur har stora delar av befolkningen fördrivits och de som är kvar hotas enligt många observatörer av ett regelrätt folkmord. Kriminella har frigivits ur fängelserna, utrustats med vapen och hästar och med stöd av armén och flygvapnet släppts lösa mot en försvarslös civilbefolkning.
Till skillnad mot förspelet till folkmordet i Rwanda 1994 har FN denna gång försökt agera på olika sätt. I onsdags bedömde FN:s nödhjälpssamordnare, norrmannen Jan Egeland, att antalet akut nödlidande i Darfur nu uppgår till två miljoner - varav 300 000 ännu inte kunnat nås över huvud taget. FN:s generalsekreterare Kofi Annan har uppmanat regimen i Sudan att "utnyttja tillfället" och låta fredsavtalet med gerillan i söder leda till en politisk lösning också av konflikten i Darfur.
Dessvärre tycks detta vara exakt vad regimen inte vill göra. Medan förhandlingarna om ett fredsavtal i söder dragit ut på tiden - enligt mångas mening avsiktligt fördröjts - har regimen bedrivit lobbyarbete i FN för att förhindra att katastrofen i Darfur tas upp på dagordningen.
Hittills har man också lyckats. Pakistan och Algeriet och ibland också Kina och Ryssland har bromsat. Både Kina och Ryssland motsätter sig "inblandning" i allt som kan beskrivas som andra länders "inre angelägenheter", eftersom detta skulle öppna dörren för FN också till Tjetjenien eller Tibet.
Sannolikt är det liknande resonemang, snarare än solidaritet med ett annat muslimskt land, som styr Algeriets och Pakistans agerande - befolkningen i Darfur är lika muslimsk som de styrande i Khartoum.
Helt har man ändå inte kunnat blockera FN. I tisdags krävde säkerhetsrådet att regimen ska avväpna de beridna miliserna och öppna Darfur för hjälparbetare. Men risken att regimen i Khartoum vägrar att samarbeta är överhängande.
Om det sker krävs betydligt kraftfullare åtgärder. Flyktingströmmen ut ur Sudan innebär att regimen inte längre kan gömma sig bakom talet om "interna angelägenheter". Men det kan vara mycket bråttom.