En spanjor som lär sig tyska kan öka sin lön med 39 procent. Det var nog många som spetsade öronen häromveckan när Ekot följde upp en artikel i The Economist som handlade om vilken inverkan språkkunskaper har på den individuella löneutvecklingen.
Rent matematiskt, låt säga att du har 35000 kronor i månadslön. Du avsätter fritid under ett år för att lära dig hyfsad spanska. Och, vips, ökar du din lön till 48650 kronor per månad. En synnerligen lyckad investering, tycker nog de flesta.
Nu handlar det inte om en matematisk tabell som vem som helst kan följa. Utfallet beror naturligtvis på i vilket land du bor, vilken arbetsgivare du har och vilket språk du kan erbjuda förutom ditt modersmål. I The Economists exempel visade det sig till exempel att dansken som erbjuder arbetsgivaren engelska bara höjer sin lön med fem procent.
Men även det är mer än det vanliga utfallet av en svensk kollektivavtalsrörelse.
Skillnaden handlar nog mer om kulturen hos svenska, och för den skull även danska, arbetsgivare. Kanske är det så enkelt att de spanska arbetsgivarna är beredda att betala mycket för tillkommande språkkunskaper, helt enkelt därför att de har insett att de kan räkna hem pengarna i ett senare skede.
Där ligger Sverige efter.
När Dagens Industri i för ett par veckor sedan intervjuade Dimitris Gioulekas skrädde han inte orden. Gioulekas är vd för det svenska företaget Knightec. De senaste fem åren har bolaget stadigt ökat sin omsättning – och vinst. Totalt uppgår medarbetarskaran till 400 personer varav 90 har tillkommit det senaste året.
Men under de senaste fem åren har man också ökat andelen medarbetare med utländsk bakgrund från 5 till 15 procent och andelen kvinnor från 15 till 30 procent.
Filantropi? Absolut inte, här handlar det om rent affärsmässiga överväganden. Precis som när spanska företag höjer lönen kraftigt för medarbetare som kan flera språk. På en global marknad måste även det egna företaget vara globalt. Det räcker inte att ha ett företagsnamn på utrikiska.
Det krävs att de som arbetar i företaget har förmåga att röra sig fritt i olika kulturer, de kulturer där företaget vill sälja sina produkter och tjänster.
Det roligaste med Dimitris Gioulekas är hans recept på hur han har gjort, och hur han tycker att fler svenska företag ska agera för att lyckas.
”Det är så enkelt”, säger han till Dagens Industri. ”Börja samarbeta med skolor i invandrartäta områden (Knightec samarbetar redan med Rinkebyskolan) och börja anställa personer med utländsk bakgrund”.
När svenska politiker talar om arbetsmarknadspolitik handlar det ofta om de arbetssökande som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden, de för vilka trösklarna alltid är för höga – ungdomar och invandrare.
Tänk hur det skulle bli om fler företag tänker och utvecklas som Knignhtec. Om tio år är det kanske medelålders svenska män med bristfälliga språkkunskaper som står framför de högsta trösklarna till arbetsmarknaden.