Koalitionsregeringen är historisk, för Liberaldemokraterna som för första gången på drygt 60 år blir ett regeringsparti, för de Konservativa som tvingas kompromissa med ett annat parti i regeringsställning och för Storbritannien som nation. Många väljare, främst på den konservativa sidan, kommer att ha svårt att förstå vad som hänt. Det blir ett mått på Camerons ledaregenskaper hur väl han lyckas få sina egna gräsrötter att förstå att politikens villkor nu är annorlunda. Och det blir ett mått på Cleggs ledaregenskaper hur väl de liberala aktivisterna klarar partiets förvandling från ?evig? opposition till regeringsbärare.
Det som är känt om koalitionsuppgörelsen är lovande. Liberalerna förefaller närmast överraskade över hur långt Cameron varit beredd att sträcka sig ? skattepolitiken får en inriktning som ska gynna de lägsta inkomsttagarna och ett provocerande förslag om arvsskatt överges, liksom idén att gifta par skulle gynnas skattemässigt. Också inom skolpolitiken tycks de konservativa ha närmast sig Liberaldemokraternas ståndpunkter. Å andra sidan får Liberaldemokraterna släppa kravet på amnesti åt illegala invandrare så att de kan få medborgarskap och ingå i den lagliga ekonomin.
Men det väsentligaste är att Cameron gått med på en folkomröstning om att byta ut det antikverade och grovt orättvisa brittiska valsystemet mot ett mer proportionellt. Detta var ett oeftergivligt liberalt krav och Cameron hade inget annat val än att ge med sig. Blir det ja till ett nytt system så kommer brittisk politik att förändras i grunden. Detta anses allmänt missgynna de Konservativa ? något som kanske är en del av förklaringen till att Cameron nu försöker föra sitt parti närmare mitten.
Samma löfte om en valreform hade Clegg kunnat få av den avgående premiärministern Gordon Brown, men en koalition mellan Labour och Liberaldemokrater hade fått en väsentligt svagare parlamentarisk ställning. Clegg har knappast velat ta risken att en regering med liberalt inslag skulle komma att förknippas med instabilitet.
Nu bör en betryggande parlamentarisk majoritet finnas också för de svåra men nödvändiga ekonomiska beslut som till stor del försvann ur valdebatten. Den nya regeringens första budget kommer att bli svårsmält för många. Därför behövs ledarskap från båda koalitionspartierna