En kris som väcker nytt hopp
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Den unge mannen, som bara var sjutton år gammal när han greps i Afghanistan för att ha kastat en granat mot ett amerikanskt stridsfordon, blev efter sin förflyttning alltmer desperat i sin ensamhet. Efter att hans önskan om att bli förhörd upprepade gånger ignorerats försökte Jawad till slut ta sitt liv i isoleringscellen.
Vad som föregått det hela framkom i torsdags då Jawads ombud, en major vid amerikanska flygvapnet, hävdade att en psykolog verksam vid basen spelat en avgörande roll i denna tråkiga historia.
Ett par dagar innan förflyttningen hade en psykisk utvärdering av Jawad gjorts då han upptäckts tala till en affisch i sin cell, och sannolikt ansågs den unge mannen då vara mottaglig för nedbrytning och, så småningom, nya förhör. Han hade också under lång tid utsatts för sömnbrist och meningslösa förflyttningar minst var tredje timme.
Det här är första gången en militärpsykolog i USA officiellt anklagas för att ha medverkat till kränkande förhörsmetoder. I dagarna håller också amerikanska psykologförbundet årsmöte i Boston, och frågan om militärpsykologers inblandning i förhörsrutiner har kommit att spela en central roll i diskussionerna om förbundets etiska riktlinjer.
Frågan har väckts av en huvudkandidat till förbundets ordförandepost som menar att all inblandning i militära förhör per definition bör anses stå i strid med dessa riktlinjer. Motståndarna till ett mer långtgående förbud menar att psykologers medverkan i förhören bidrar till att göra dem säkra, lagliga och effektiva.
Andra menar tvärtom att militära psykologers huvuduppgift i praktiken har blivit att bryta ned människor med hjälp av metoder som i värsta fall strider mot folkrätten. Valet till ordförandeposten i förbundet ses nu som en omröstning i frågan, och ledande företrädare menar att detta är en strid om psykologyrkets själ.
Ytterst är psykologförbundets kris en fråga om statens legitimitet som ansvarsfull utövare av tvångsmakt. I mer än 90 år har psykologer i USA, precis som i Europa, spelat en central roll i rekrytering, terapi och förhörskonsultation inom krigsmakten. Skärpta riktlinjer skulle kunna innebära att vissa militärpsykologer riskerar att förlora sin legitimation.
En sådan utveckling, och således en ensidig avkylning av relationerna mellan psykologskrået och militären, kan därför bli en kraftfull signal om att en hel yrkeskår misstror en statlig institutions förmåga att leva upp till grundläggande mänskliga rättigheter.
Ytterst faller ansvaret för detta misstroende tungt på det amerikanska försvarsdepartementets axlar.