En kurd som president
Det blev inget sammanbrott. Dryga två månader efter valet lyckades de största partigrupperna i Iraks konstituerande församling enas om en formel som ska ge landet en ny ledning, i väntan på de parlamentsval som utsatts till senare i år.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men den viktigaste och mest symbolladdade utnämningen är utan tvekan valet av den kurdiske veteranpolitikern Jalal Talabani till Iraks nye president. Under Saddam Husseins diktatur förtrycktes kurderna hårt och beslutsamt, kurdiska områden "arabiserades" och regimen drog sig inte för att döda civila kurder i storskaliga angrepp med stridsgas. Nu är det en kurdisk politiker, som drevs i exil under Saddam Hussein, som innehar Iraks högsta ämbete — den förste icke-arab som blir
president i ett arabland.
Talabani är historisk också i ett annat avseende. Han är den förste irakiske statschef som utsetts efter en demokratisk process. Efter statskuppen 1958 avlöste diktaturerna varandra. Före 1958 styrdes landet av en monarki utan egentlig inhemsk förankring och givetvis utan demokratisk legitimitet.
Talabani var efter utnämningen noga med att förklara att han avsåg att vara en president för alla irakier och inte bara för den kurdiska folkgruppen. Det är givetvis ett löfte som kan visa sig svårt att förverkliga. Det finns grupper i landet som anser att Iraks traditionella arabiska identitet hotas av att en politiker från en minoritetsgrupp väljs till statens högsta ämbete. Och kraven från kurderna själva, inte minst på den viktiga oljestaden Kirkuk, måste Talabani som president hantera med stor skicklighet för att inte framstå som partisk.
Valet av Talabani innebär också att rivaliteten mellan de två största kurdiska partierna, Talabanis PUK och Massoud Barzanis KDP, lösts på ett sätt som åtminstone tills vidare kan fungera. När Talabani blir president väntas Barzani bli ledare för den autonoma kurdiska regionen i norra Irak. De två har också haft förstånd att sluta fred inför den stora uppgiften att återuppbygga Irak och ge hela det irakiska Kurdistan ett genuint och erkänt självstyre inom landet.
Som president har Talabani i huvudsak en representativ roll. Men det hör till hans uppgifter att föreslå ny premiärminister. Den som utsetts — också i enlighet med förhandstipsen — är Ibrahim al-Jafari, läkare och ledare
för det shiamuslimska partiet Dawa, som är ledande i den allians som vann flest röster i valet i januari. al-Jafari, som beskrivs som islamist, blir det nya Iraks verkliga ledare. Men islamism måste inte vara detsamma som fanatism och intolerans. Ibrahim
al-Jafari brukar offentligt uttala sig för samexistens och pluralism och lär under inga omständigheter kunna få parlamentsmajoritet för att driva igenom en religiös agenda som kurder och sunnimuslimer inte accepterar.
Inom ett par veckor väntas en fullständig regering kunna presenteras. Den stora strategiska frågan är nu — och har ända sedan valet varit — hur den sunnimuslimska minoriteten ska kunna känna sig representerad på ett rimligt sätt i ett Irak som styrs av de tidigare förtryckta shiiterna och kurderna. De ledande sunnimuslimska grupperna bojkottade valet och många unga sunnimuslimska män som tidigare tjänstgjorde i Saddam Husseins armé och säkerhetstjänst har tappat fotfästet i samhället. Här finns grogrunden för den terrorism som plågat Irak nästan ända sedan den gamla regimens fall.
Men i dag finns för första gången tecken på att det som förskönande kallas det "sunnimuslimska upproret" är på väg att avta. Antalet terrorattacker är alltjämt stort, men inte lika stort som tidigare. Flera av de grupper som deltagit i upproret rapporteras tvivla på den strategi de valt sedan man misslyckades med att förhindra valet i januari, och det är uppenbart att sonderingar pågår bakom kulisserna för att ge åtminstone mindre belastade sunnimuslimska ledare en möjlighet att övergå till normalt politiskt arbete.
@3a Text:President Talabani har redan föreslagit amnesti för upprorsmän som går med på att inlemmas i den demokratiska processen. Det är ingen tvekan om att han förstår vad läget i landet kräver.