De händelser som fick Skolinspektionen att först besluta om stängning inträffade däremot när skoldagen var slut. Elevhemmen på Lundsberg räknas då inte till själva skolan och det som sker där sker på fritiden.
Men nu har nio 18-åriga gymnasister och en 47-årig så kallad husfar åtalats för olaga hot, alternativt ofredande. Husfadern åtalas dessutom för medhjälp till båda brotten. De nio misstänks alla för att ha skrämt och hotat yngre elever, bland annat med resultatet att en pojke fått en andra gradens brännskada på ryggen efter att ha bränts med ett hett strykjärn.
Hur rättegången utfaller vet naturligtvis ingen i dag med säkerhet. Men de omständigheter som framkommit vid förundersökningen visar tydligt att lagen inte fungerar i en situation som denna. Den distinktion som görs mellan skola och fritid upplöses ju på en internatskola där själva poängen är att alla eller de allra flesta elever bor på skolan och dygnet runt ingår i skolans sammanhang.
”Brännmärkningen” inträffade nämligen sedan den dåvarande rektorn, Staffan Hörnberg, sagt att han vill se ”lite spänning” under den kväll när nollningsceremonierna ägde rum. Husfadern uppfattade detta som att han skulle godkänna påhittet att skrämma de yngre eleverna med ett strykjärn. Ceremonin förutsatte dessutom att de som skulle skrämmas tvingades ned på golvet och måste ha ögonbindlar och skjortorna dragna över huvudet så att de inte kunde se – alltså grova uttryck för förnedring – redan innan strykjärnet togs fram.
Här har vi alltså en situation där skolans dåvarande rektor uppmanar till ”spänning” och där vuxenvärldens ansvarige representant på elevhemmet, alltså husfadern, godkänner svåra övergrepp mot minderåriga. Hur kan någon tro att det som händer på ”fritiden” kan särskiljas från skolsituationen när det är rektor själv som uppmuntrar till något ”spännande”? Och hur kan någon tro att det handlar om något annat än om en skadlig anda på hela skolan när begreppet ”spänning” med självklarhet tolkas som ett godkännande av misshandel?
Hade skolan haft en annan attityd till övergrepp av detta slag så hade de elever som genomfört dem relegerats – gymnasiet är ju en frivillig skolform och ingen som misshandlar yngre kamrater kan ha någon rätt att kräva att få gå kvar. Husfadern hade på samma sätt omedelbart fått lämna sin uppgift. Men när skolan inte reagerar – uppenbarligen för att det som skedde ingår i en sorts ”kultur” som till varje pris ska bevaras – så får alltså rättsväsendet gripa in.
Vilket vuxenansvar den nya ledningen på Lundsberg förmår visa återstår att se. Men alla borde kunna förstå att en lagändring nu är ofrånkomlig.