Hade man inte gjort det hade man riskerat åtal för brott mot personuppgiftslagen och kanske mot ytterligare några paragrafer. Därtill hade man dragit på sig ett moraliskt ansvar för hur bilder av demonstranter skulle kunna användas av andra, till exempel för att hota.
CUF:s ordförande Hanna Wagenius försöker rädda sig genom att hävda att den tilltänkta kampanjen missförståtts. Men hur missförstår man en uppmaning på twitter med ordalydelsen ”får ni syn på ett lite zombieaktigt vänsterpropagandatåg – ta en bild och tagga med #thewalkingred” (en anspelning på en känd så kallad zombiefilm)? Kan detta betyda något annat än att förbundets sympatisörer ska ta bilder på demonstranter och sprida dem?
Det kan tänkas att man inte kan belägga ett uppsåt att lägga ut bilder på namngivna personer i syfte att trakassera dem – men risken att personer som ser uppmaningen gör just detta är naturligtvis överhängande. Politiska ungdomsförbund har inte större rätt att uppträda i lagens och anständighetens utkanter än vad någon annan har.
Många reagerade mycket starkt när det häromåret framkom att namngivna personers adress hade lagts ut på hatsajten Avpixlat tillsammans med mer eller mindre tydliga uppmaningar till våld. Propagandan syftade till att skapa en aggressivitet riktad mot enskilda personer eller hela grupper.
Något sådant har inte CUF syftat till. Men metoden är snarlik. Och det som är avskyvärt när det görs av extremister på den ena eller andra kanten blir inte en ”lite rolig” idé när det görs av någon annan.
Man kan tycka vad man vill om förstamajdemonstrationer, plakat och paroller. Men demonstrationsrätten är grundlagsskyddad.
Och det är skillnad på att visa sitt ansikte på en demonstration och kanske synas i tv eller i tidningen och att bli utsatt för närgångna fotografer med oklara politiska motiv. I en demokrati behandlar man inte politiska motståndare på det sätt som CUF tänkte göra.