En ljusnande framtid?
Efter det nya pensionssystemets införande har det blivit än viktigare att kunna lägga undan en extra slant för att få möjlighet att njuta av livets goda på ålderns höst.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men systemet var också dyrt. I det nya pensionssystemet baseras den pension en person erhåller på hans eller hennes sammanlagda livsinkomst.
Den reform av pensionssystemet som genomfördes på 90-talet var ekonomiskt nödvändig. Genom att man baserar pensionen på individens livsinkomst blir risken för att systemet ska gå bankrutt mindre. Dessutom finns nu en automatisk broms inbyggd som sänker pensionerna då samhällsekonomin går knackigt.
Men det nya systemet är också mer rättvist. Det gäller numera att inte bara tjäna bra utan också att arbeta många år, vilket exempelvis gynnar arbetare, som ofta börjar jobba direkt efter avslutade gymnasiestudier.
En annan nymodighet är att i och med den så kallade premiepensionen får individen nu själv ta ansvar för en del av pensionsavgiften och placera den på valfritt sätt. Detta innebär naturligtvis en risk. Har man otur med sin placering blir pensionen lägre.
Inget konstigt i det. Personligt ansvar och valfrihet innebär alltid risker. Frågan är dock hur många som har kalkylerat med denna risk i sina framtidsvisioner.
Enligt en rapport av Göran Normann som presenterades på DN Debatt 17/1 ligger fler potentiellt obehagliga överraskningar på lur för blivande pensionärer. Många medelinkomsttagare kan i det nya systemet få svårt att nå upp till en rimlig inkomst efter pensionering om de inte samlat på sig ett relativt stort eget sparkapital.
Den första årskull som tar ut sin pension vid 65 års ålder och helt omfattas av de nya reglerna består av människor födda 1957. En person som arbetat som sjuksköterska och tillhör denna åldersgrupp skulle enligt Göran Normanns beräkningar få ut 46 procent av sin slutlön före skatt vid pension, sannolikt en betydligt lägre siffra än vad många räknar med.
Det nya pensionssystemet är komplicerat. Därför är det viktigt att alla får god information om vad var och en kan förvänta sig. Ingen ska behöva drabbas av obehagliga överraskningar i pensionskuvertet när det blir dags att dra sig tillbaka.
Men information räcker inte. Det gäller att få fler att arbeta längre och spara mer för att människor ska kunna få ut framtida pensioner som ger en rimlig levnadsstandard.
Det är dock inte oproblematiskt att plötsligt kräva ansvarstagande och långsiktig planering av medborgare som vant sig vid att staten ordnar det mesta från vaggan till graven. I Sverige är det svårt för medborgarna att med egna val påverka sin livssituation och ekonomi. Här är det staten som i hög grad bestämmer hur vår levnadsstandard blir.
Höga skatter har gjort att de flesta människor har små eller inga marginaler över till ett eget långsiktigt sparande. En europeisk undersökning visar att 45 procent av Sveriges befolkning har en så låg inkomst före offentliga transfereringar att
de ligger inom riskzonen för fattigdom. Denna siffra är bland de högsta i Europa.
Nästan varannan svensk är i utgångsläget utlämnad ekonomiskt till de offentliga försörjningssystemen för sitt välbefinnande. Tittar man på situationen efter transfereringar sjunker andelen som lever i riskområdet för fattigdom till 11 procent av befolkningen. Så stor inverkan har det offentligas omfördelning av inkoms- ter på hur livssituationen för stora delar av befolkningen blir.
Det nya pensionssystemet bygger på tanken att vi själva i högre utsträckning ska ta ansvar för vilken levnadsstandard vi får. Men för att detta ska bli möjligt krävs också att staten på flera plan uppmuntrar arbete, sparande och eget ansvarstagande. Så lyder receptet för en ljusnande framtid.