En rad tunga europeiska ledare fördömer den serbiska bojkotten av parlamentsvalet i Kosovo i helgen. Fördömandet drabbar också Serbiens premiärminister Vojislav Kostunica, som uppmanade till bojkott trots att en del lokala serbledare i Kosovo hade motsatt uppfattning.
Valbojkottens enda resultat är att serberna i Kosovo förlorar det inflytande de annars skulle kunna ha. Valet betraktas ju som legitimt av omvärlden och det nya parlamentet kommer att domineras av anhängare till president Ibrahim Rugova, som har gott anseende i övriga Europa.
Någon gång under 2005 startar samtal i FN:s regi om Kosovos framtida status, med också formell självständighet från Serbien som en tänkbar utveckling. Varför var en bojkott då så viktig för Kostunica?
Förklaringen - om det finns någon rationell förklaring - kan ändå ha att göra med samtalen om Kosovos framtid. Om serberna genom bojkotten ger samma budskap som en del albanska extremister, nämligen att fredlig samexistens i ett demokratiskt Kosovo är omöjlig, så kan en delning av provinsen aktualiseras.
Ännu ett alternativ är en mycket långtgående autonomi för de serbiska delarna om Kosovo skulle erkännas som en självständig stat. Båda lösningarna skulle kunna beskrivas som framgångar för Serbien efter förlusten i kriget 1999.
Problemet med en delning är att långtifrån alla serber bor i områden som enkelt skulle kunna överföras till Serbien eller bilda autonoma enklaver i ett självständigt Kosovo. Men möjligen är detta en underordnad synpunkt om alternativet kan vara att förlora hela provinsen.
En annan fråga är om FN:s säkerhetsråd verkligen är kapabelt att också formellt tillstyrka självständighet för Kosovo. Ryssland och Kina, som båda har problem med separatister, kan vägra att godkänna en sådan utveckling. Men hur gör de om serbsidan, som de hittills stått närmast, förordar en delning?
Kanske blir till sist den enda möjliga lösningen ändå någon typ av mycket lös federation mellan Serbien och ett "nästan självständigt" Kosovo, med olika typer av garantier för den serbiska minoriteten.
Inför en sådan tänkbar utveckling framstår givetvis valbojkotten som helt missriktad. Men politiken i Belgrad har å andra sidan inte ofta styrts av normal rationalitet.