Ledare: En ny tid i svensk politik

De väljare som tidigare vänt partiet ryggen är nu på väg tillbaka. På en månad har partiet gått framåt med 6,3 procentenheter.
Enligt Ipsos mätning är det Vänsterpartiet som framför allt får betala priset för S framgångar. Partiet har sedan januari tappat väljare i flera oberoende opinionsundersökningar. Den uppgång i väljarstödet som uppstod när Jonas Sjöstedt tog över ordförandeskapet har således inte hållit i sig.
Även Sverigedemokraterna tappar väljare. Inte heller detta är särskilt förvånande. Det finns en del före detta S-väljare som tilltalats av SD:s förändringsobenägna budskap. Men med Stefan Löfven vid rodret för partiet lockas troligen en del av dem att återgå till S. Löfven är visserligen, för att citera Göran Persson, ”ett oskrivet blad”. Men för denna grupp väljare, som identifierar sig med industrisamhället, är Löfvens bakgrund i industrin och LO tilltalande.

Om de och andra återvändande S-väljare kommer att fortsätta sympatisera med S beror i högsta grad på den politik som Löfven och hans lag kommer att lägga fram. Den Löfven-effekt som nu uppstått motsvaras av den Sahlin- och Juholt-effekt, som uppstod då de tog över ordförandeskapet. Men det gäller att komma ihåg att väljarna vände dem ryggen, då de började presentera sina konkreta politiska förslag. I mångt och mycket för att förnyelsen av politiken uteblev. En hel del talar dock för att Löfven och hans lag både har förmågan och visionerna att ta fram en ny politisk dagordning. Om väljarna kommer att gilla den återstår att se.
Under en längre tid har alliansen i stort sett gått på tomgång. Regeringen har varit mer intresserad av att förvalta sin genomförda politik än att fortsätta reformarbetet. Med Socialdemokraterna som största och krisande oppositionsparti har detta varit en strategi som tycks gå hem. Men inte längre. I Ipsos mätning ligger C, FP och KD i princip still medan Moderaterna backar med 2,4 procentenheter. Även M har tappat väljare sedan januari – främst till Socialdemokraterna.
Fredrik Reinfeldt har således anledning att oroa sig. Försvarsminister Sten Tolgfors avgång i veckan bidrar till hans bekymmer. Men avgången kommer troligen inte att långsiktigt påverka väljarstödet. M:s och i förlängningen alliansens problem är och förblir dess visionslösa politik.

Reinfeldt planerar, enligt Dagens Industri, att stuva om i regeringen. Flera ministrar kan bytas ut eller få nya arbetsuppgifter. Det är inte en så dum tanke. Reinfeldt har till skillnad från Göran Persson avhållit sig ifrån att ”toppa laget”. Men med två och ett halvt år kvar till nästa val kan det finnas anledning att bryta det politiska stagnation som uppstått genom ändra dynamiken bland ministrarna.
Det är bara med en politisk vision som är i samklang med väljarnas uppfattning av verkligheten man kan vinna nästa val.