LEDARE: En obegränsad statsmakt är inte demokratisk

Att det finns en gräns för vilka beslut som kan och bör fattas på politisk väg innebär inte att man frångår demokratins grundprinciper — tvärtom. Det finns rasister som om de fick makten skulle försöka styra andras familjebildning genom att t ex förbjuda "blandäktenskap". Teoretiskt skulle sådant kunna ske med politiska majoritetsbeslut — men samtidigt skulle man upphäva en väsentlig del av den personliga frihet som är demokratins förutsättning.
Andra kan tycka att det är odemokratiskt att domstolar och inte politiska församlingar beslutar i rättsfrågor. Politiskt utsedda "folkdomstolar" har ofta stått på politiska extremgruppers program. Men demokratin består ju i att folkets valda ombud stiftar lagarna. Att rättstilllämpning, bevisvärdering etc inte är en fråga för politiska majoriteter betyder inte att demokratin inskränks utan att den enskilde kan skyddas mot godtycke. Personlig frihet kan inte tänkas utan rättssäkerhet.

Ytterligare någon kan tycka att det är en inskränkning i demokratin att beslut om stora företags verksamhet fattas av företagets ägare och ledning och inte av valda politiker. Och det är fullt möjligt och tillåtet att i en demokrati verka för att företagen ska inordnas i det politiska systemet — det innebär i praktiken att företagen förstatligas och att riksdag och regering tillsätter företagsledning och utfärdar direktiv för arbetet, alltså planekonomi.
Men demokratin ger samtidigt dem som tycker annorlunda rätt att verka för en annan ordning. Om väljarnas majoritet så önskar så är det inte odemokratiskt att genom politiska beslut tilllåta privat ägande och bestämma att produktion, konsumtion, investeringar etc ska styras av det dagliga samspelet på marknaden och genom kontrakt mellan människor och företag i stället för genom en politiskt fastställd plan.

Renodlad planekonomi eller marknadsekonomi ställs knappast mot varandra i verkliga val. Det finns ett otal svar på frågan om vilka ramar som en demokratisk stat kan tänkas fastställa för det ekonomiska
livet. Också de som brukar vilja öka statens inflytande hejdar sig oftast inför förslag som innebär att den politiska och ekonomiska makten helt smälter samman eller inför konfiskering i stor skala av enskilda människors egendom.
Hittills har alla försök att föra en sådan politik gjorts av regimer, t ex i Östeuropa, som samtidigt varit oförsonliga motståndare till fria val och fri debatt. Men även rent principiellt innebär en sådan väldig expansion av statens
makt att förutsättningarna för kritik av makthavarna dramatiskt kan minska samtidigt som den enskildes beroende av ett enda maktcentrum ökar,
I verklighetens demokratier brukar det vara svårt att få stöd av väljarnas majoritet för övergång till statsägande och planekonomi. Men det måste vara möjligt att försöka, liksom att försöka argumentera för att en sådan förändring bör ske stegvis och över en längre tid genom att med demokratiska medel övertyga en misstrogen majoritet. I kommuniststaterna var det däremot olagligt att föreslå privatiseringar och övergång till marknadsekonomi, medan diktaturer på högerkanten på motsvarande sätt förbjudit alla organisationer och förslag som uppfattats som socialistiska.

Just för att demokratin har ett överordnat värde måste den i vissa avseenden begränsa sig själv. De flesta demokratier har skrivna författningar med olika garantier för de demokratiska spelreglerna och för medborgarnas rättigheter, som bara kan ändras genom beslut i speciella former. Samtidigt är det ett kännetecken på demokrati att andra beslut, t ex om skatter, bidrag, välfärd eller ekonomisk politik alltid kan ändras i olika riktningar, beroende på hur den politiska majoriteten ser ut.

Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör

Ledare: En obegränsad statsmakt är inte demokratisk

Synen på demokratin som en överideologi som förenar de flesta partier innebär både att man anser att politikens spelregler måste vara överordnade innehållet i det egna partiprogrammet och att man sätter en gräns för vilka frågorsom kan bli föremål för politiska beslut.