Det är också en anledning till att EU-kommissionens förslag till jordbrukspolitik för 2014-2020 har skapat debatt. Det är många viljor att ta hänsyn till. För EU:s jordbrukspolitik handlar om mer än om bönders villkor och inkomstmöjligheter. Det handlar även om landsbygdens utveckling, livsmedelssäkerhet, handel i och utanför EU, konsumenternas krav och frågor om miljö och ett hållbart klimat för att nämna några av de områden som påverkas av den förda politiken.
Det är heller inte några små summor som står på spel. I dagsläget går cirka 40 procent av EU:s budget till jordbrukspolitiken. Flera länder, bland andra Sverige, vill dock att denna andel ska minska i EU:s nästa långtidsbudget 2014-2020, som sätter ett tak för hur mycket pengar som EU får avsätta för olika utgiftsområden varje år. “Mer till forskning och mindre till jordbruksstöd”, sammanfattade EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) den svenska hållningen tidigare i år.
Enligt förslaget till långtidsbudget ska jordbrukets andel minska till 37 procent. Av denna andel ska merparten, 70 procent, betalas ut i direktstöd till jordbruken. Stödet ges som ett grundläggande inkomststöd men ytterligare bidrag kan betalas ut om vissa krav på obligatoriska miljöåtgärder uppfylls. Enligt förslaget ska varje jordbruksföretag kunna få maximalt 300 000 euro per år. Vad det blir av dessa förslag då de förhandlats klart återstår att se. Men med tanke på det ekonomiska läget i Europa är det tveksamt om man har råd att lägga så mycket pengar på just jordbruket, som i sig inte generar tillräcklig tillväxt.
I dag får bönder i EU:s nya medlemsländer mindre bidrag jämfört med bönder i EU:s gamla medlemsländer. Kommissionen föreslår därför att medlemsstater med stödnivåer under 90 procent av EU:s genomsnitt ska kunna få högre stöd. Höjningen ska finansieras proportionellt av medlemsstaterna med stödnivåer över EU:s genomsnitt. Sverige gynnas marginellt av detta förslag.
En utjämning av ersättningsnivåerna är visserligen är en förbättring för de nya medlemsländerna, som många gånger har störst behov att modernisera och rationalisera sitt jordbruk. Men det handlar ändå om att göra nivåerna mer rättvisa – inte om att fasa ut dem i takt med att omställningen av jordbruket genomförs.
I sig är inte de föreslagna förändringarna särskilt drastiska. Men djävulen återfinns som bekant i detaljerna – och de är många. Redan i dag skyller jordbrukare sina gråa hår på krånglet att söka EU-stöd – det lär inte bli lättare framöver. Många kritiker har invänt att regelverket inte är tillräckligt flexibelt.
I grund och botten handlar det dock om att bestämma om vilken typ av jordbruk och därmed i förlängningen vilken typ av landsbygd som ska premieras.
EU:s jordbrukspolitik syftar bland annat till att höja effektiviteten inom jordbruket. Periodvis har också detta mål uppfyllts med råge. 1980-talets smör- och köttberg, skapades exempelvis av alltför generösa subventioner. Överskottet av mat minskades bland annat genom att EU började subventionera export av jordbruksprodukter till länder utanför unionen.
För att hålla produktionen under kontroll infördes kvoter för olika varor, exempelvis mjölk. Mjölkkvoterna ska nu fasas ut. 2005 ersattes merparten av de produktionsbundna direktstöden med ett gårdsstöd utan koppling till produktionen. Det är en av flera åtgärder de senaste åren som syftar till att göra produktionen av jordbruksprodukter mer marknadsanpassad och i högre grad styrd av vad konsumenterna efterfrågar. Visst är denna utveckling att välkomna. Men dagens europeiska jordbruk är ändå så genomreglerat och beroende av subventioner att det inte längre kan stå på egna ben. Jordbrukspolitiken för 2014-2020 kommer inte att ändra på detta även om det slutliga förslaget med all sannolikhet kommer att skilja sig från dagens förslag. Men marknaden kommer även i framtiden att snedvridas med hjälp av stöden. Det har sitt pris inte bara i en marknad som inte fungerar optimalt, utan också i att man prioriterar jordbruket framför andra åtgärder som forskning eller infrastruktur.
Frågan som återstår att besvara är hur länge det är en hållbar strategi.