Att kunna jämföra akademiska examina från olika länder är en stor fördel. Det betyder att det blir lättare att studera, forska och få jobb i andra länder än det egna. Utbytet är till glädje för alla, både för den som själv studerar och för blivande arbetsgivare.
Denna insikt har nått en rad europeiska länder. Å 1999 undertecknade inte mindre än 29 länder, även Sverige, en deklaration i Bologna om att göra europeiska akademiska examina jämförbara. Överenskommelsen går under namnet Bolognaprocessen.
Den går ut på att den akademiska karriären ska följa en modell, där det tar tre år att ta en grundexamen, sedan följer en masterexamen efter ytterligare två års studier och och sedan en doktorsexamen efter ytterligare tre år.
Konsekvenserna för Sverige har utretts av utbildningsdepartementet. Där vill man inte fullt ut följa Bolognaprocessen utan föreslår två olika mellanexamina, en bara ett år efter grundexamen och en efter två år, alltså enligt Bolognaprocessen.
Det förefaller vara en både förvirrande och onödig komplikation. Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet och Christian Camitz, ordförande vid Stockholms universitets studentkår, argumenterar i en artikel i Svenska Dagbladet mot förslaget. De menar att det drabbar studenterna ekonomiskt och förvärrar den sociala snedrekryteringen.
Vilket är behovet av en "master light", alltså en examen ett år efter grundexamen? Varför ska inte den svenska masterexamen vara likadan som i övriga europeiska länder? Denna oklarhet om vilken masterexamen det är fråga om, den korta eller den långa, kan göra det svårare för svenska doktorander att söka jobb eller forskarpengar utomlands.
En "lättmaster" som doktorerar i Sverige måste studera i fyra år för sin examen för att uppfylla kraven enligt Bolognaprocessen. Betyder det en doktorandtjänst i fyra år i stället för tre som de övriga? Varför ska i så fall en" lättmaster" gynnas framför dem som har en riktig masterexamen? Hur man än vänder på det blir det konstigt.
I dag tar studenter studielån i genomsnitt under fyra år och fortsätter med utbildningsbidrag eller doktorandtjänst i ytterligare fyra år. Med Bolognamodellen skulle de tydligen tvingas ta studielån i fem år och få utbildningsbidrag eller doktorandtjänst bara i tre år. Det blir en försämring för studenterna, som staten på något sätt borde kompensera.
Fördelarna med gemensamma regler i Europa för akademiska examina är så stora att vårt land verkligen inte borde krångla utan i stället underlätta övergången till ett system som är till nytta och glädje för alla.