Stefan Löfven antydde mellan raderna en hel del som kan tolkas som förhandlingsbud inför en budgetöverenskommelse med Vänsterpartiet, och inför ett kommande samarbete med Folkpartiet och Centern. Avsnittet om valfrihet och vinster i välfärden var särskilt öppet för tolkningar när Löfven öppnade för kommunalt veto om friskolor samtidigt som han slog fast att överenskommelsen i friskolekommittén gäller.
Jan Björklund (FP) talade genast om ”en total konfrontation” mot valfriheten medan Jonas Sjöstedt (V) konstaterade att ”vi vill mer”. Friskolornas riksförbund valde en mer välvillig tolkning än Björklund och tror på en stabil framtid för sina medlemmar, men med frågetecken för det kommunala inflytandet och de krav på bemanning och lärartäthet som ställts.
Annie Lööf (C) spädde på oenigheten genom att kalla regeringsförklaringen ”en krigsförklaring mot den svenska landsbygden”. Lastbilsskatten och det nedlagda landsbygdsdepartementet var vad som framkallade denna reaktion, ytterligare tecken på de svårigheter som väntar den samarbetsinriktade Stefan Löfven.
Det mest oroande med regeringsförklaringen var kanske ändå att Löfven inte var tydlig med att de kommande förhandlingarna till vänster och höger ska ske i hägnet av fortsatt ordning och reda i statsfinanserna. Om till exempel överskottsmålet ska finnas kvar under den kommande mandatperioden doldes väl i de luddiga formuleringarna. Detta kan öppna för en mer expansiv utgiftspolitik, alternativt höjda skatter när kalaset ska betalas – till att börja med måste fem miljarder kronor för den fortsatt sänkta krogmomsen fiskas fram.
Den som hade väntat sig något annat i utrikes- och säkerhetspolitiken från en socialdemokratisk statsminister än att Sverige ska vara alliansfritt och verka inom FN-beslutade insatser får vänta ett tag till. Under tiden surrar ryska plan kring Öland och Gotland och Natosamarbetet tar ytterligare kliv framåt utan att det resulterar i medlemskap.
Den regering som ska förverkliga planerna infriade förhandstipsen på alla tyngre poster. På de övriga som skulle fördelas kunde Löfven få in både en del ungdom, jämställdhet och några riktigt spännande val. Förra RFSU-basen Åsa Regnér (S) och nya kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke (MP) kan vara sådana, men det är verkligen upp till bevis som gäller.
Spännande kan knappast justitieminister Morgan Johansson (S) kallas, om man inte tycker det är spännande att han som rättspolitisk talesperson för tre år sedan slirat om ”tillfälligt medborgarskap”. Johansson är en av få påminnelser av perioden Håkan Juholt i den nya regeringen. Utnämningen kan ses som ett tecken på att den vänsterfalang som styrde partiet då finns kvar och måste tillfredsställas på något sätt.