I slutet av januari bjuds två tredjedelar av stationerna i Svensk Bilprovning ut till försäljning. Hugade budgivare får då möjlighet att utföra kontrollbesiktningar i de folkrikare delarna av landet, medan staten behåller stationerna i övrigt. Varför? Jo, enligt regeringen är syftet ”att skapa förutsättningar för en väl fungerande marknad”.
Men om det aldrig hörts något knorr om det hemska bilprovningsmonopolet? Om folk i allmänhet tycker att besiktningen är en viktig myndighetsutövning som ser till att vi har trafiksäkra fordon på våra vägar? Ja, då handlar det snarare om privatisering för privatiseringens egen skull, om principer från Täby kommun upphöjda till riksnivå.
Valfrihetsreformerna under de senaste 20 åren har i stort varit till gagn för medborgarna. Många har haft stor glädje av att kunna välja den skola, omsorg, el- eller telefonbolag som passar ens egna behov. Högsta möjliga kvalitet till lägsta möjliga pris har varit en princip som också sparat åtskilliga miljarder åt skattebetalarna.
Men det kostar också att vårda dessa reformer. Kvaliteten uppehålls delvis av de val vi gör, att vi väljer bort det undermåliga. Men dessutom behövs det kontrollfunktioner, myndigheter som inspekterar verksamheterna. Och lagstiftningen måste också fortlöpande anpassas till verkligheten när privata företag finner nya sätt att skapa vinst utan att verksamheten blivit effektivare, som den nuvarande diskussionen om beskattning i skatteparadis.
För bilbesiktningen måste det ekonomiska mervärdet bli mycket begränsat. Dels är den totala omsättningen relativt liten, dels kommer själva jobbet, att behålla trafiksäkerheten, bara att flytta till kontrollmyndigheterna, i detta fall Transportstyrelsen och Swedac.
Det går också att ifrågasätta det taktiskt riktiga i att regeringen går vidare med privatisering på ett nytt område innan exempelvis avregleringen av Apoteket satt sig ordentligt. Beslutet om Bilprovningen fattades redan 2010, innan problemen inom äldrevården uppdagades. Men det borde ändå ha gått att ta ett steg tillbaka nu. Vårdandet av redan genomförda reformer kommer att fortsätta kosta. Högsta prioritet nu är att Sverige åter får en skola av världsklass och en äldreomsorg där kvaliteten kan säkras.
S-ledaren Håkan Juholt är skakad för tillfället, men inte utslagen. Avregleringar är ett av hans favoritområden och här serveras han ett köttben av regeringen att gnaga på framöver. Om hans argument om de övriga marknaderna är svajiga, kan han här ta i från tårna i spydiga angrepp på regeringen utan att riskera något. De flesta kommer att hålla med honom. Och skulle det visa sig att trafikosäkra bilar börjar visa sig på vägarna, i värsta fall att de orsakat allvarliga olyckor, ja då är det kokta fläsket stekt i Rosenbad. Helt i onödan.