Carlo är en förtvivlad individ i mängden, men också en symbol för regeringens misslyckande. Carlo talar bra svenska. Carlo har rätt sorts utbildning. Men det händer ingenting alls.
Förra valrörelsen lovade statsminister Göran Persson att arbetslösheten bland invandrare kraftigt skulle minskas. Men på detta området tycks regeringen närmast paralyserad. Göran Perssons "allt annat överskuggande uppgift" 2002 verkar ha blivit överskuggad av allt annat.
"Sedan han läste upp den här regeringsförklaringen 2002 har det stått i princip stilla", konstaterade Integrationsverkets generaldirektör Andreas Carlgren i onsdagens Svenska Dagbladet.
Arbetslösheten är alltjämt dubbelt så hög bland utlandsfödda svenskar som bland infödda.
Perssons mandatperiod går mot sitt slut — arbetet för att minska arbetslösheten bland invandrare tycks knappt ha börjat. Visserligen pågår "olika insatser" och det läggs "sysselsättningspaket". Men paketen har uppenbarligen inte nått sina adressater.
Svenska Dagbladet har tagit del av Integrationsverkets ännu icke presenterade siffror över sysselsättningen för inrikes respektive utrikes födda svenskar. Enligt siffrorna skulle 130 000 invandrare ha jobb om skillnaden mellan grupperna raderades ut. Men
skillnaden har knappt suddats i kanten under hela 2000-talet.
Integrationsminister Jens Orback tillstår att det gjorts för lite. Och LO:s chefsekonom Dan Andersson är mycket bekymrad över de sociala spänningar som utanförskapet leder till — men kanske ändå mest över att man lämnat fältet fritt för den borgerliga alliansen.
Det svenska flyktingmottagandet ökar kraftigt i år. Integrationsverket ropar som bäst efter "mobilisering för snabba och bra introduktionsinsatser".
Arbete är integrationens huvudnyckel. Alliansen vill det självklara: Låt nyanlända invandrare komma in betydligt tidigare på arbetsmarknaden, i stället för att fastna i introduktioner och utredningar. Ta reda på — validera — de nyanländas kompetens och ta den till vara. I dag får endast var fjärde flykting sin kompetens värderad!
Det är valår och nervositeten stiger i Rosenbad. Senast 31 mars måste Integrationsverket redovisa en plan för hur man ska förvalta ett nytt 40-miljonerspaket, som ska ge 55 000 personer möjlighet till "arbete, praktik eller utbildning".
Paket kostar miljarder. Paket ger inga investeringar. Vad ger då paket? Av de 20 000 plusjobben — som egenligen är minusjobb eftersom de kostar skattepengari i stället för att alstra sådana — är hittills bara en sjättedel tillsatta. Satsningen på 8 000 akademikerjobb har enligt Rapport gett två (!) personer arbete. Av 3 000 lärlingsplatser har hittills blivit 100. På 10 000 vikariat i vård och omsorg arbetar nu 500 personer.
Nu sneglar regeringen mot Danmark, som ju bland annat infört "flexicurity" — en modell med svagare anställningsskydd kombinerat med generös men tidsbegränsad a-kassa och aktiv arbetsmarknadspolitik. Modellen förespråkas av bland andra LO:s näringspolitiske utredare Jan Edling. När den danska välfärdskommittén nu presenterat förslag om "integrationsexamen" med poängsystem för utbildning, språkkunskaper och arbetslivserfarenhet ska enligt Svenska Dagbladet
en grupp med finansminister Per Nuder i spetsen låta sig inspireras. Målet för gruppen är att presentera förslag om hur man ökar jobbutbudet.
Mycket talar för att detta utbud behöver ökas dramatiskt. Enligt uppgifter till Ak-tuellt utreder Arbetsmarknadsverket just nu farhågorna om att arbetsutbudssiffrorna kan innehålla hela 40 procent luft, det vill säga att nästan vartannat utlyst jobb kan vara ett statistikfel. AMS-statistiken används som underlag för icke obetydliga detaljer som konjunkturbedömningar, räntebeslut — och åtgärder mot arbetslöshet.
Här blir det plötsligt korthusvarning. Blås lite — och allt fladdrar i väg. Snygga siffror, stora ord och ihåliga paket.