Samma helg som moderatledaren lanserade sitt program för oppositionens valsamarbete blev också socialdemokraterna och miljöpartiet färdiga med sitt politiska seminarium. Därmed får man väl säga att valrörelsen 2006 så smått har startat.
Det var inte mycket de hade att säga efter det härliga mötet: "Trevligt och lärorikt", sammanfattade de båda partisekreterarna. De hade inte kommit överens om något och det var heller inte avsikten. De hade bara diskuterat frågor där de var oeniga.
Men hur mycket de båda partisekreterarna än snackar runt framgår det med all önskvärd tydlighet att miljöpartiet vill fördjupa samarbetet medan socialdemokraterna vill hålla miljöpartisterna på halster.
Den roliga föreställningen kommer när regeringen, miljöpartiet och vänsterpartiet ska utvärdera samarbetet i höst. Gissningsvis kommer de fram till att samarbetet ska fortsätta, men att socialdemokraterna inte tänker släppa in miljöpartisterna i regeringen. Något löfte om en framtida koalition kommer inte med i höstens regeringsförklaring. Och gissningsvis nöjer sig miljöpartiet med detta.
Naturligtvis bör miljöpartiet kräva ministerposter. De allra flesta regeringar i EU är koalitionsregeringar. Det anses självklart att de partier som utgör majoriteten också sitter i samma regering och tar ansvar tillsammans. Väljarna vet då vilka som har ansvaret.
Den svenska varianten med ett parti i regeringen och två andra som är stödpartier är en författningspolitisk skvader. De två stödpartierna regerar och är samtidigt i opposition. Ingen har ansvaret. Det är en demokratisk orimlighet.