Uppgifterna har cirkulerat länge men inte publicerats eftersom de inte har kunnat bekräftas. En del underligheter talar för att det är fråga om ännu en variant av den sorts falska rykten som i närmast industriell skala numera sprids från Ryssland.
Men man bör också komma ihåg att rykten och falska nyheter ofta är konstruerade så att de innehåller enskildheter som kan vara korrekta, medan resten är fria uppfinningar. Om vi inte vill låta tvivelaktig eller direkt osann ”information” påverka samhället och den politiska debatten så krävs, som alltid, källkritik och förmåga att hålla huvudet kallt.
Problemet med Trump är att han själv under sin extremt korta karriär som politiker satt i system att sprida osanningar både om motståndare och om politiska sakförhållanden. Politiker kan inte alltid säga hela sanningen i frågor av känslig karaktär, men med Trump kan man inte ens utgå från att det finns en ambition att det som sägs ska vara sant, relevant eller konsekvent.
Hans beteendemönster från valkampanjen upprepades under den presskonferens – den första på flera månader - som han höll i onsdags. Ingen information gavs om hur han ska bära sig åt för att exempelvis bygga den omtalade muren mot Mexico eller upphäva Obamas sjukvårdsreform. Detsamma gäller hans löften om att bli den ”största jobbskaparen som Gud skapat”. Ovissheten om vad Trump i rollen som president egentligen tänker göra är lika stor som tidigare.
Lika anmärkningsvärt är hans sätt att attac-kera medier som gett utrymme för obekväma uppgifter och vägra att låta deras representanter ställa frågor. Den amerikanska författningen garanterar yttrandefriheten och presidenten är skyldig att skydda och försvara författningen. Trumps reflex att attackera medierna kan jämföras med George W Bushs i en liknande situation: ”Det är underbart med yttrandefrihet”.
Precis som under valrörelsen fortsätter också Trump att skicka ut upphetsade tweets åt alla håll. Två av de senaste exemplen är påhoppet på Meryl Streep (en ”överskattad skådespelerska”) och beskyllningarna mot landets olika säkerhetstjänster för att uppträda som ”i Nazityskland”. Men USA:s president är beroende av en god relation till de myndigheter som ska övervaka hot mot landets säkerhet och ska naturligtvis inte ägna sig åt personliga attacker mot enskilda medborgare som uttryckt kritik. Det är just nu – en vecka före installationen - en öppen fråga om relationen mellan Trump och säkerhetstjänsterna alls låter sig repareras.
Kommer Trump som president i stället att slukas upp av dagliga regeringsfrågor? Kanske. Men det kan lika gärna bli tvärtom. Det faktiska regerandet överlåts åt staber och ministrar, medan presidenten fortsätter att vara en pratmaskin utan intresse för ämbetets ansvar och innehåll.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör