En revolution som kom av sig
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Är den gångna veckans kravaller i det post-sovjetiska Moldavien, med ett förstört parlament och brinnande presidentpalats som följd, upptakten till något liknande?
Mönstret är detsamma: sittande makthavare vinner valet, rykten om omfattande valfusk kommer i svang, folklig mobilisering på gatorna i huvudstaden. Min gissning är att likheterna förmodligen kommer att sluta där. Samtidigt pekar allt på att Moldavien mer än många andra skulle behöva en "färgad revolution".
Enligt tillförlitliga indikatorer från bland annat Världsbanken är Moldavien det land i hela den forna Sovjet-unionen som under en tioårsperiod utvecklats allra sämst. Pluralismen minskar, liksom statens kapacitet och rättsäkerheten. Korruptionen ökar, och landet är fattigast i Europa.
Men, invänder många, vad har egentligen de
"färgade" revolutionerna lett till i form av positiv förändring i Serbien, Georgien och Ukraina?
Serbien har fortfarande radikalnationalistiska partier.
Ukrainas ständiga närmande och fjärmande mellan president och parlament drar ett löjets skimmer över landet.
I Georgien ifrågasätts president Sakhasviilis demokratiska övertygelse gång på gång, i veckan samlades människor i Tbilisi för att kräva hans avgång. Samma politiska omogenhet och turbulens före som efter de folkliga protesterna, konstaterar betraktare besviket.
Den pessimismen leder fel. Serbien valde en regering som kan ta landet långt när det gäller ett närmande till EU. Ukraina har, trots permanent politisk kris under flera år, fantastiskt nog inte bevittnat uppkomsten av partier med auktoritära budskap.
Mediafriheten, en central förutsättning för demokrati, är efter 2004 på stark frammarsch i landet. Georgien efter 2003 tillhör de mest reforminriktade i hela regionen, även om just mediafrihet lämnar en del övrigt att önska.
Missnöjet och de folkliga protesterna i Moldavien är i högsta grad befogade.
Erfarenheterna från Serbien, Georgien och Ukraina visar emellertid att planering, koordination, ett förberett politiskt alternativ och utländsk hjälp var minst lika viktiga för framgång som helig ilska över en oduglig regering. De ländernas erfarenheter visar dessutom att fler än ett försök att kasta hänsynslösa makthavare över ända ofta behövs för att nå framgång.
Moldaviens väg mot en fungerande stat har kanske bara börjat.