En riktig rättegång
LEDARE Är det ett tecken på ointresse för det irakiska folkets lidanden under Saddam Hussein att ställa frågor om hur diktatorn behandlas efter gripandet eller hur och var han ska ställas inför rätta? Är det rent av typiskt svenskt?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men frågor om behandlingen av Saddam Hussein och den kommande rättegången ställs i alla civiliserade länder. Den demokratiska rättsstatens överlägsenhet demonstreras just genom att dess normer gäller också för dem som i handling visat sitt totala förakt för dem. Hur de ska tillämpas i ett fall som detta är en angelägenhet för oss alla.
Det är begripligt att amerikanerna ville försäkra sig om att de gripit rätt person och inte en dubbelgångare. Problemet är inte det numera världsbekanta salivprovet utan att bilderna sändes ut över världen och dessutom publicerades i en mängd tidningar — dock ej i UNT.
Var Saddam Hussein exakt hålls fängslad i dag är oklart. Det kan också finnas goda skäl till oklarheten — amerikanerna är tvungna att räkna med såväl försök till fritagning som försök att spontant utkräva hämnd. Självklart måste Saddam Hussein förhöras under fångenskapen — både säkerheten i Irak och möjligheten att ställa andra bödlar till svars kan vara beroende av de upplysningar som går att få fram.
Det finns inget omedelbart givet svar på frågan var rättegången mot Saddam Hussein bör hållas. Tanken att ta honom till krigsförbrytartribunalen i Haag är lockande på ett principiellt plan — Saddam Hussein bör inte behandlas annorlunda än Slobodan Milosevic. Då får han också en rättegång som definitionsmässigt är internationell och inte riskerar att påverkas av något lands inrikespolitik.
Men i andra vågskålen ligger både att en rättegång i Haag kan väntas bli mycket långvarig och att en rättegång i Irak betydligt effektivare än en rättegång i Haag kan bidra till att skräcken definitivt bryts och återuppbyggnaden av landet kan komma i gång. Men förutsättningen är att en rättegång i Irak kan äga rum under juridiskt acceptabla former.
Idealet vore antagligen en rättegång i Irak under medverkan av både irakisk och internationell juridisk expertis. Skulle USA vägra att låta erkända internationella jurister medverka så är risken stor att mycket av det positiva som uppnåtts genom att Saddam Hussein infångats går förlorat.
Processen mot Saddam Hussein blir den mest uppmärksammade i sitt slag sedan Nürnbergprocessen. En illa skött rättegång kan i värsta fall göra diktatorn till en martyr. En väl genomförd process kan tvärtom bli ett mönster för framtida rättegångar av liknande slag. Därför är en diskussion om formfrågorna en politisk och juridisk nödvändighet.