Ungefär så sade Kanadas nyvalde premiärminister Justin Trudeau (liberal) i sitt tal på valnatten. Liberalerna har gjort en remarkabel återkomst som dominerande parti i kanadensisk politik, efter ett fiasko för fyra år sedan då man inte ens blev största oppositionsparti. Nu får man egen majoritet i parlamentet.
Så här fungerar system med majoritetsval i enmansvalkretsar. Kanada har tagit över det brittiska valsystemet, som liberalerna i Storbritannien sedan länge vill förändra. Valen handlar gärna om att ”bli av med regeringen” och Kanadas avgående konservativa regering under Stephen Harper har gjort sig massivt impopulär. Väljarna samlas då gärna bakom det parti eller den lokala kandidat som har störst chans att slå ut regeringspartiet.
Ändå är Trudeaus och Liberalernas prestation remarkabel. Förra valet, då Harper återvaldes, blev en stor framgång för det socialdemokratiska New Democratic Party. Liberalerna förvisades till en generande tredjeplats och den allmänna förväntan var att det mönstret skulle stå sig, med NDP som nytt regeringsparti sedan Harpers toryparti röstats bort. Det ”naturliga” hade ju varit att väljarna satsat på NDP som det parti som låg bäst till för att få bort regeringen.
Men partiet ingav uppenbarligen inte tillräckligt förtroende. I stället fick Trudeaus parti nästan 40 procent av rösterna mot 20 för NDP. Två faktorer tycks ha varit viktigare än andra för att kasta om sympatierna. Dels lade sig NDP ganska nära De konservativa i den ekonomiska politiken, vilket gav Liberalerna en möjlighet att lova en tillfällig underbalansering av budgeten för att få igång investeringarna. Dels kunde man med framgång spela på många väljares längtan efter en nationell gemenskap i ett land som plågats av språkstrider och konflikter mellan det franskspråkiga Québec och resten av landet.
Just denna roll, som det parti som håller samman det väldiga och mångfacetterade Kanada, har Liberalerna nästan alltid kunnat spela med framgång. Justin Trudeau, son till den tidigare premiärministern Pierre Elliott Trudeau, har med sin franskspråkiga bakgrund trovärdighet i både Québec och i det engelsktalande Ontario, de två provinser där de flesta väljarna bor. Framgången i dessa två provinser blev stor, men många mandat trillade in också från prärieprovinserna och från British Columbia där partiet tidigare haft svårt att hävda sig.
Ekonomin, en självständigare utrikespolitik och en radikal klimatagenda har ingått i Trudeaus plattform. Men viktigare än detta är att partiet så tydligt stått för öppenhet och tolerans i ett samhälle präglat av stor mångfald. Och i Kanada har inget populistiskt invandringsfientligt parti dykt upp på den nationella scenen. Det går att vädja till människors goda sidor och vinna val. Det kan vara något att begrunda för liberaler och andra också i Europa.