Varför talar Europaminister Birgitta Ohlsson på ett seminarium i riksdagen om behandlingen av romer? Svaret är lika uppenbart som deprimerande. Romernas situation är i dag ett lackmustest på hur olika europeiska regeringar försöker leva upp till de principer om demokrati och mänskliga rättigheter som hör till Europasamarbetets grundvalar.
Sveriges regering intar en hållning som avviker till det bättre från den som i praktiken gäller i flera andra medlemsländer. Men det är inte alla ministrar som hörs. Migrationsminister Tobias Billström trampade fel när han uttalade sig om avvisningarna av romska gatumusiker och borde anstränga sig för att reparera skadan.
Bristerna är dessvärre många också i Sverige. Lagom till riksdagsseminariet i går presenterade Diskrimineringsombudsmannen en rapport om hur romer upplever att de särbehandlas eller trakasseras inom områden som socialtjänst, skola, sjukvård eller på bostadsmarknaden. Och när olika fall av diskriminering anmäls och prövas rättsligt så tycks diskrimineringen ofta fortsätta. DO efterlyser tydligare lagstiftning och regeringen har all anledning att lyssna.
Bristerna i Sverige kan inte jämföras med den regelrätta förföljelse som tolereras - och ibland verkställs - av myndigheterna själva i en del europeiska länder. Det finns högerextrema politiker som talar om att sätta romer i läger – eller skjuta dem. I Slovakien, Tjeckien och Ungern tvingas romska barn i stor utsträckning gå i skolor för barn med funktionshinder och får därmed väsentligt sämre utbildning än andra. I länder som Rumänien, Italien och Serbien tvingas romer bo i containrar eller på soptippar i städernas utkanter. Förra sommaren utvisades tusentals romer från Frankrike, i uppenbar strid mot EU:s bestämmelser om samma rättigheter för alla EU-medborgare. Många romer lever i ständig fruktan för attacker.
Varför händer detta just nu? Det är svårt att svara enkelt. I östra Europa har glädjen över kommunismens fall ersatts av en besvärlig vardag med stor arbetslöshet, samtidigt som romerna upplevs som konkurrenter om olika former av understöd. När romer från öst tack vare EU:s fria rörlighet söker sig västerut aktiveras en latent rasism i väst. Det är, som Lisa Bjurwald konstaterar i en nyutkommen bok om europeisk extremhöger inte politiskt korrekt att attackera judar. Men romerna är en så pass stor minoritet – ca 10 miljoner i hela Europa – att de fungerar som en alternativ måltavla och de har sällan egna företrädare med tillräckligt inflytande för att motverka attacker. Och precis som när det gäller judar finns ett ”bakgrundsbrus” av fördomar att spela på.
EU har ett program för integration av romer. Pengar finns anslagna. Men intresset för att använda dem är ofta svagt. Om ledande politiker väljer att titta bort – eller själva medverkar till diskriminering – så undermineras Europas demokratiska fundament.