En skola för var och en
De borgerliga kan inte komma överens i skolfrågor, hävdade skolminister Ibrahim Baylan (s) så sent som för en vecka sedan (SvD 21/12). Detta efter att han själv begravt samarbetet med v och mp, sedan de tre partierna trots långaoch hårda förhandlingar inte lyckats enas kring en ny skollag.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Byggstenarna i förslaget är tre utbildningsvägar med olika inriktningar, skärpta intagningskrav till vissa teoretiska program och att det individuella programmet på sikt ska avskaffas. Det ska finnas en studieförberedande utbildningsväg som leder till högskolestudier, en väg som resulterar i en yrkesexamen och ett lärlingsprogram där slutmålet stavas gesällbrev. De som går yrkesprogram ska ha möjlighet att läsa teoretiska ämnen som leder till högskolebehörighet — men bara om de själva vill. Den som är studietrött ska inte behöva ägna tid åt alltför många obligatoriska läskurser.
Bakom förslaget ligger naturligtvis en människosyn och en utbildningsfilosofi som skiljer sig radikalt från socialdemokraternas idéer. "Jämlikhet måste innebära att varje elev ska få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån just hennes eller hans förutsättningar och förmåga", skriver alliansen.
"Sorteringsskola", svarar skolminister Baylan. I hans värld ska alla lära sig ungefär samma saker i ungefär samma takt — precis enligt den filosofi som styrt den svenska skolan i decennier.
Det är naturligtvis en ohållbar tanke. Människor är olika. Människor vill olika saker. Människor har olika talanger. Det sistnämnda kan ibland kännas orättvist — vem kan inte känna ett sting av avund inför Zlatans bollkonster, PO Enqvists formuleringsförmåga eller Niklas Zennströms tekniska innovationer — men det är så verkligheten ser ut. När man i en sådan verklighet talar högstämt om en skola för alla blir resultatet en skola för ingen. Om den socialdemokratiska filosofin hade varit riktig borde inte den svenska skolan lida av några problem i dag.
Alliansens idé om att var och en ska komma till sin rätt passar dessutom som hand i handske med idén om livslångt lärande. Det ska vara enkelt att komplettera kunskaper senare i livet. I förrgår framförde LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin dessa tankar på DN Debatt. Men några timmar efter att alliansen hade presenterat sitt förslag skyndade hon sig att ta avstånd från det.Budskapet hade uppenbarligen fel avsändare.
Ytterligare en av alliansens byggstenar är viktig att lyfta fram. Det individuella programmet var ursprungligen tänkt att ta hand om några få som inte hade klarat grundskolan ordentligt. Det blev i stället gymnasiets största program. När alliansen nu på sikt vill avskaffa detta program visar man att grundskolans problem måste lösas tidigare. Det måste bli slut på skicka-vidare-mentaliteten, som Sten Tolgfors (m) uttryckte saken. Även det en tydlig skillnad mot socialdemokratisk skolpolitik.
Ännu återstår för m, c, fp och kd att presentera ett gemensamt program för just grundskolan, men ett sådant utlovas i god tid före valet. Väljarna kommer då att ställas inför två tydliga regeringsalternativ, med stora skillnader i skolpolitik. Ett där partierna är sams — och ett där de inte är det.