Deltagarna i panelsamtalet vid utdelningen av UNT:s stadsmiljöpris i onsdags var angelägna att distansera sig från de mer vidlyftiga idéer som cirkulerat. Kanske blev också de frågor som ställdes en varning inför kommande politiska beslut. Visst kan man använda tak till mycket, men inte till vad som helst.
Stadsmiljöpriset delades alltså ut till det team som ligger bakom Pelle Svanslös lekplats i Carolinaparken. Här har man skapat en genomtänkt och konsekvent utformad miljö, full av roliga detaljer, som utgår från något som är unikt för just Uppsala.
Pelle Svanslös-parken är något alldeles för sig, men i dag finns många lekparker av hög kvalitet. Fler lär det bli. Men, som ett av barnen i den speciella barnpanel som medverkade, påpekade: Lekparkerna vänder sig i första hand till små barn, men de som är lite större behöver röra sig minst lika mycket. De som planerar och beslutar måste tänka också på tioåringarna och inte bara på de mindre barnen.
Dessutom behövs stora ytor som inbjuder till lek och äventyr på fri fot. Det finns många små och outnyttjade ytor som gärna kan användas bättre genom att staden förtätas, men de riktigt stora park- och naturmiljöerna blir snarast ännu mer nödvändiga när staden blir tätare. Och ibland är också småytorna viktiga. Barn kan se möjligheter som vuxna inte uppfattar.
Men barns vardagsmiljö består av mycket mer än lekparker. Många barn oroas över trafiken och över vad som kan hända om de till exempel måste cykla på trafikerade gator. Ett särskilt riskmoment är givetvis gatuavsnitt framför skolor och förskolor där barn ska hämtas och lämnas. Alla risker kan inte byggas bort, men med lite mer uppfinningsrikedom i stadsplaneringen borde de kunna minska.
Men så var det detta med taken. Om barn verkligen ska leka på taket till ett nybyggt hus så måste man givetvis sätta upp någon sorts plank eller nät så att inte bollar eller leksaker kommer flygande ned på gatan. Och de sociala kontakterna begränsas. ”Det blir som ett fängelse”, sade ett av barnen i panelen.
Det är det förstås ingen som vill. Man kan ha uteserveringar på taket, man kan ha trädgårdsodlingar och buskar och säkert också ett eller annat lekredskap eller utrustning för träning. I tättbefolkade länder som Nederländerna eller Japan är det kanske rent av nödvändigt att lägga mycket som inte får plats på marken på hustaken i stället. Men i Sverige har vi goda möjligheter att planera så att lekmiljöer, löpslingor och sammanhängande parkmiljöer kan finnas på marken, också nära tättbebyggda stadskvarter.
Låt Karlsson på taket bo kvar i sitt lilla hus bakom skorstenarna på en alldeles vanlig gata i Stockholm, men flytta inte dit sådant som passar mycket bättre i markplanet!