Hur mycket får man misslyckas som chef utan att det får konsekvenser för möjligheten att få nya toppjobb? Är man socialdemokrat och har rört sig i partiets inre kretsar så är utrymmet för misslyckade insatser mycket stort.
Det senaste exemplet är förre generaldirektören för Posten, Ulf Dahlsten, som efter påtryckningar från den svenska regeringen just blivit chef för IT och infrastruktur inom EU-kommissionen. Dahlsten var efter några vändor som socialdemokratisk statssekreterare först generaldirektör och sedan vd för Posten och i den egenskapen huvudansvarig för internetfiaskot Torget.
Torget kostade Posten minst en miljard och fick till sist skänkas bort till en privat intressent. Dahlsten fick sparken av dåvarande näringsministern Björn Rosengren, bara för att inom kort dyka upp som vd vid företaget Icon Medialab. Också därifrån sparkades han inom kort, efter hård intern kritik och efter att ha lämnat missvisande kvartalsinformation.
Nu ska alltså Ulf Dahlsten på nytt pröva lyckan inom samma sektor, om än på EU-nivå. Att utnämningen är politisk är så uppenbart att ingen ens lär försöka förneka saken - toppchefer av detta slag rekryteras numera normalt inom själva EU-kommissionen just för att undvika att posterna blir politiska reträttplatser.
Men denna oskrivna regel har alltså regeringen lyckats sätta åt sidan. Den kritik som redan tidigare förekommit inom EU mot Sverige för att svenska högre tjänstemän inom EU-systemet utses på politiska grunder får nu ny näring.
Också Ulf Dahlsten har säkert förtjänster av olika slag och politiska kontakter kan inte i sig få vara diskriminerande för personer som i övrigt är lämpade för ett visst uppdrag.
Men här handlar det om en person som mycket tydligt har visat sig vara mindre lämplig som chef på toppnivå. Ändå väger tydligen hans politiska bakgrund och kontakter så tungt att regeringen pressar på för att just han ska få just detta jobb.
De politiska utnämningarna och de reaktioner de väcker håller på att bli en verklig belastning för socialdemokraterna. Ändå måste man räkna med att de fortsätter - så länge inte hela tillsättningsförfarandet ändras.
Grundfelet är att de som en gång haft toppjobb inom offentlig förvaltning så ofta anses självskrivna till nya jobb av samma slag, oavsett hur de skött tidigare uppgifter. Ofta blir resultatet diskutabelt - i detta fall direkt stötande.