En till, en till och en till
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Kanske får just denna myndighet — som med regeringens stöd säkert kommer att se dagens ljus trots motståndet — oproportionerligt stor uppmärksamhet. Vad är det som är så farligt med ett jämställdhetsverk när det redan finns myndigheter som
Handelsflottans kultur- och fritidsråd och när exempelvis skolsektorn anses kräva två stora myndigheter, Skolverket och Myndigheten för skolutveckling? Är inte jämställdhet ett tillräckligt viktigt politikområde?
Jovisst är jämställdhetsarbetet viktigt. Trots många förbättringar finns fortfarande mycket att göra, även om vissa debattörer tyvärr har tagit stolligheterna från bland andra Roks och Feministiskt initiativ till intäkt för att döma ut hela jämställdhetsdebatten som onödig. Lika befängt som att påstå att utvecklingen har stått stilla, lika befängt är det att tro att det som ännu återstår löser sig per automatik.
Problemet är alltså inte att utredningen föreslår en ny jämställdhetsmyndighet. Problemet är att den föreslår en ny myndighet. Sverige svämmar redan över av myndigheter (siffran 553 handlar bara om statliga myndigheter — till det kommer myndigheter på landstings- och kommunal nivå). Och det handlar inte bara om antalet myndigheter — som på grund av vissa sammanslagningar faktiskt har minskat något i antal de senaste åren. Antalet anställda i den statliga myndighetssfären ökar. Annorlunda uttryckt: Trots färre myndigheter ökar antalet byråkrater.
Är det någon som på allvar tror att var och en av alla dessa myndigheter behövs? Skulle någon väljare svara ja på frågan om skattepengar bör gå till att öka den statliga byråkratin? Har den ökade byråkratin lett till ökad effektivitet inom den offentliga kärnverksamheten, som polis, domstolar, skola och sjukhus?
Att bilda en ny myndighet handlar mindre om att åstadkomma verkliga förändringar inom ett politikområde och mer om att regeringen ska kunna visa handlingskraft. Eller att en utredare vill att hennes förslag ska framstå som konkreta.
För tittar man på Gertrud Åströms övriga förslag känns det onekligen tunt. Utredningen föreslår att en ny utredning (sådana är det också gott om) ska ta fram strategier för att motverka löneskillnader mellan män och kvinnor. Dessutom ska en särskild "delegation för hälsa och heltid" tillsättas för att initiera ett "förnyelsearbete" i kommuner och landsting.
Mest konkret är nog förslaget om ett särskilt förvärvsavdrag för ensamstående föräldrar (i praktiken mammor). Som kortsiktig lösning skulle det måhända ge effekt. Men egentligen signalerar förslaget bara uppgivenhet inför invecklade skatte- och bidragssystem som har gjort det svårt — i vissa fall snudd på omöjligt — för människor att av egen kraft förbättra sin ekonomiska situation.