Den enda slutsats man kan dra av måndagens val av Per Westerberg (M) till talman i riksdagen är att det framöver kommer att krävas ett mer handfast samarbete över blockgränsen. Alternativt att man gör upp i fråga efter fråga. Hur Sverigedemokraterna kommer att agera är omöjligt att förutse.
SD:s gruppledare Björn Söder sade att man har som ”grundprincip” att stödja det största blocket. Men att man i första hand tänker genomföra sin politik i riksdagen. Det är med andra ord en öppen fråga hur man röstar nästa gång.
Det var många principer som for genom luften i plenisalen. Principen om att talmannen utses från det största partiet, eller från det största partiet i det största blocket. Och principen om att andre vice talmannen utses från det tredje största partiet, eller från det ”tredje största blocket”. Det kommer att behövas principer för hur alla principer ska hanteras.
Ytterligare ett skäl till att förhandla över blockgränsen är att strul vid riksdagens voteringar kan komma att avgöra viktiga frågor. Det är enstaka röster som avgör när SD röstar som de rödgröna. Tillfällig frånvaro, misstag eller personliga skäl för att rösta på ett visst sätt kan fälla avgörandet.
När rösterna räknats, och resultatet var 194-153 i Westerbergs favör, stod det också klart att någon av de rödgröna ledamöterna röstat mot det rödgröna förslaget. Eftersom två ledamöter var frånvarande (Christina Höj Larsen (V) och Thomas Bodström (S)) blev Sverigedemokraternas 20 röster till slut ändå betydelselösa.
Så länge ingen träder fram och berättar om bevekelsegrunden för sin röst vet vi heller ingenting om skälet. Det kan ha varit att göra SD-rösterna betydelselösa, men det kan också ha varit någonting helt annat.
Det finns heller ingen anledning för regeringen att fira att man inte behövde SD:s stöd då detta den här gången bara berodde på tillfälligheter.
Just nu pekar mycket på att den här typen av omröstningar kan bli vardag i Sveriges riksdag. Stämningen är irriterad mellan Alliansen och det rödgröna blocket. Båda anklagar varandra för att agera med stöd av SD, medan man själv ”inte kan rå för” att SD röstar likadant.
Detta käbbel kommer inte att leda någonstans. Valet 2014 kommer inte att avgöras av vem som fått mest poäng av att inte samarbeta med SD. Det kommer att avgöras av vem som förmått ta ansvar för en hållbar politik för landet.
Det är nu dags att glömma valnattens besvikelser, glömma vems fel det var att SD kom in i riksdagen. Mandatfördelningen ser ut som den gör och ansvariga politiker måste laga efter läge, såväl i enskilda frågor som generellt och över tid. En av de rödgröna ledamöterna har redan börjat. Fler kan följa efter på båda sidor.