Och det är inte bara här som unionen är impopulär. I många länder i Europa är EU mindre uppskattat än någonsin tidigare. Unionen har svårt att enas om någonting. Nu senast kunde man inte ena sig om ett nytt samarbetsavtal med Ryssland, eftersom Polen inte får sälja sitt kött där.
Efter Frankrikes och Hollands nej till förslaget till ny författning för EU har arbetet gått i stå. Först skulle det bli ett års "tankepaus", som uppenbarligen fortfarande pågår. Sedan var det tänkt att Tyskland som ordförandeland första halvåret 2007 skulle se till att något hände. Men nu sägs det att man måste vänta på de franska valen i vår, vilket betyder att det tyska ordförandeskapet inte hinner med.
Elände, elände, alltså. Men européerna gnäller i onödan, ansåg professor Andrew Moravcsik, EU-specialist från Princeton i USA, vid ett bejublat framträdande vid ett seminarium i Stockholm. EU är en världshistorisk succé, förkunnade han. Unionen är faktiskt effektiv, stabil och legitim.
Felet är de storvulna visioner som unionen ständigt drabbats av. Man talar om "en allt tätare union", vilket skapar enorma förväntningar som sedan inte kan uppfyllas. Folk är i själva verket rätt nöjda med EU, eftersom bara mycket få kräver att deras land ska lämna EU. Att valdeltagandet är lågt visar bara att väljarna inte prioriterar EU, eftersom unionen inte sysslar med sådana frågor som intresserar väljarna mest som sociala frågor, bidragsfrågor, pensioner etc.
Men varför röstade då en majoritet i Frankrike och Holland nej till förslaget till författning? Det hade helt andra orsaker, ansåg Andrew Moravcsik, som bevakade båda folkomröstningarna på plats. Det var missnöje med regeringen, oro för "polska rörmokare", motvilja mot turkiskt medlemskap i EU, oro över immigration och välfärd, allt frågor som inte hade någonting med författningen att göra.
Andrew Moravcsiks råd var helt enkelt att låta EU tuffa på i sakta mak och akta sig för alltför storslagna visioner. I stället för målet "Ever Closer Union" skulle man anta målet "Unity in Diversity", tyckte han.
Det EU som grundarna drömde om förlorade sin mening när EU blev drömmen för så många andra länder. EU:s stora framgång är att det är så attraktivt att det kan påskynda många länders väg till demokrati. Ett sådant EU kan inte drömma om ett allt tätare samarbete, enighet i olikhet är mer realistiskt.
Mot den bakgrunden är det inte sannolikt att kraven på att återuppliva förslaget till författningen för EU kommer att förverkligas. De som är missnöjda med förslaget är dessutom missnöjda på olika sätt. När engelsmännen kallar EU för socialistiskt och byråkratiskt menar många fransmän däremot att EU står för en hårdför marknadsliberalism.
Inte minst de olika åsikterna om Turkiets möjligheter att bli medlem visar grundläggande ideologiska skiljelinjer. Att en del av förhandlingarna med Turkiet nu läggs på is betyder inte att det är definitivt kört, understryker man i den grupp av EU-medlemmar som menar att kamp för demokrati är en av EU:s huvuduppgifter.
De som däremot ser EU som en möjlighet för ett djupare samarbete, främst i södra Europa, kan inte acceptera så avvikande länder som Turkiet och kanske Ukraina. Ännu är det bara fråga om förpostfäktningar. Men så småningom måste EU ta ställning till hur man ska agera för att ta emot ytterligare medlemsländer. Dagens regler räcker bara till för 27, alltså inklusive Rumänien och Bulgarien. Länderna i det gamla Jugoslavien bankar otåligt på dörren.
Resultatet blir nog snarare ungefär som Andrew Moravcsik skisserade, alltså att EU lunkar på med små steg. Beslut fattas om små förändringar när alla ser att de behövs, men de storslagna visionerna får läggas i malpåse. Eller med den amerikanske professorns ord: EU är ingen cykel, som måste hålla farten uppe för att inte trilla omkull, utan en trehjuling, långsam och säker.
Gunvor Hildén | Fristående kolumnist
gunvor.hilden@comhem.se.
gunvor.hilden@comhem.se.