Den som har synpunkter på den globala ekonomins funktionssätt har fått vatten på sin kvarn de senaste dagarna. Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor´s påpekade i lördags det alla redan hade sett; att USA har större underskott och skuldbörda än vad som är hälsosamt och att man för tillfället saknar de politiska redskapen att lösa krisen. Och så blir resultatet konvulsioner världen över, där allt från privata besparingar till stora länders ekonomier hamnar i blickfånget.
Den stora tilltron till ett institut som för tre år sedan ansåg att subprimelånen i samma land var värda högsta betyg (AAA) är i sig märklig. Men betygssänkningen ska ses som en utlösande faktor för en underliggande oro som i högsta grad är reell. Varken underskott eller desarmerade presidenter eller en osäker omvärld är några nyheter vad USA beträffar. Men just nu har man allt på samma gång.
Ledarhunden i världsekonomin visar för första gången på mycket länge tecken på verklig svaghet och osäkerheten sprider sig i leden. Ingen är riktigt beredd att ta över, även om skallen från Kina blir allt högre samtidigt som euroländerna sluter sig samman en aning i väntan på fortsättningen.
Det stora problemet i skuldkrisländerna är bristen på tillväxt efter finanskrisen. Med siffror nära noll (Spanien och Italien) eller obetydligt mer (USA) blir stödåtgärderna endast konstgjord andning. Det går inte att enbart spara bort de enorma skuldbergen. De politiska ledarna har ett ansvar inte bara för att släcka akuta bränder, utan också för att visa vägen framåt och det ledarskapet saknas för närvarande.
Marknadens reaktion på måndagen visade att euroländerna köpt sig ännu mer tid med sina stödinsatser i Spanien och Italien. Men tid har man haft gott om i flera år utan att särskilt mycket har hänt. Nu måste ett nytt regelsystem för banker och finansinstitut, samt ett system för medlemsländernas finanspolitik, snabbt komma på plats. Processen måste ske parallellt med fler eventuella räddningsaktioner, annars kommer finanskriserna bara att komma allt tätare.
Den svenska regeringen kan följa hela skeendet från läktaren. Sverige drabbas också, men för de styrande är tillvaron i utkanten av en global kris förrädiskt bekväm. Man drar snarare ned på verksamheten, ”tar ansvar”, medan oppositionen är ute i ogjort väder med eventuella utspel. Det kommer att bli lättare att lägga en budget för 2012 när försiktighetsprincipen får råda.
Samtidigt är det viktigt att redan nu tala om vad man tänker göra för framtiden. Jobben kommer inte att komma av sig själva i ett exportberoende land när omvärlden krisar, och glädjetiden över den inhemska, konsumtionsbaserade tillväxten kommer snart att vara förbi.
Regeringen måste alltså ta krafttag. Sverige är ett av ett fåtal länder som har chansen att vara först på banan när en ny ekonomi börjar ta form. Tillsammans kan vi få en ledarroll, om vi bara vågar kliva fram och ta plats.