Trots att trafikvolymen växer snabbt sedan många år har inte motsvarande satsningar skett på att bygga bort de flaskhalsar som i dag blockerar hela landets tågtrafik. De pengar som lagts på järnvägen har inte räckt ens till grundläggande underhåll av dagens banor, och sakta men säkert har systemet skurit samman. Nu går vart femte persontåg med försening och för godstrafiken är det sanslösa 40 procent.
Alla dessa försenade, inställda och kärvande tåg är inte bara en ständig källa till frustration för passagerarna, och ett ekonomiskt avbräck för hela landet — det är ovärdigt ett rikt, modernt och miljömedvetet land som Sverige.
Trafikverkets utredning uppskattar att det skulle kosta 38 miljarder kronor fram till 2021 att återställa standarden och bygga bort dagens problem. Det är stora pengar, till och med utslaget på tio år, men det är också helt i linje med vad som tidigare angivits.
Man frågar sig därför vem denne ”någon” är, som aldrig hade trott att det kunde vara så illa. Det är sannerligen inte pendlarna, som under sina miljontals bortslösade arbetstimmar, vankande av och an på perrongerna, haft gott om tid på sig att studera haveriet på nära håll. Inte heller kan det vara regeringen, som knappast varit ovetande om de senaste årens skandalösa problem. Både SJ och Trafikverket har dessutom i åratal varnat för konsekvenserna av den ständiga underfinansieringen.
Problemet är alltså politiskt: riksdag och regering har år efter år struntat i de varningstecken och felmeddelanden som hopat sig. Det är förvisso ett blocköverskridande bekymmer, och med facit i hand finns skäl att tala om försenade avgångar bland både tåg och ministrar. Ingen av 2000-talets tre högst ansvariga för tågtrafiken — Ulrica Messing (S) 2000-2006, Åsa Torstensson (C) 2006-2010 och Catharina Elmsäter-Svärd (M) från 2010 — kan två sina händer.
Men att tvista om vem ursprungssyndaren är får inga tåg att gå i tid. Nu ligger bollen hos Elmsäter-Svärd och det är Alliansen som måste skaka fram de resurser saken kräver. Det första steget är enkelt att ta: det är att erkänna att detta är en finansieringsfråga och lova att från och med nu betala vad en anständig järnvägsstandard kostar.
Sker inte det vet vi åtminstone var det politiska felet ligger.