En välvillig diktatur?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
mot allt som Sverige normalt anser och därmed brutit mot de spelregler som gäller för monarkin i Sverige.
Nu visar det sig, som Svenska Dagbladet avslöjade i onsdags, att kungens uttalanden har en sorts förlaga i en promemoria från Utrikesdepartementet. De häpnadsväckande formuleringarna om Brunei som ett öppet samhälle och om sultanens goda kontakt med sina undersåtar skiljer sig inte mycket från formuleringar som finns i den pärm med bakgrundsmaterial som kungen fått inför statsbesöket.
UD:s promemoria befriar dock inte kungen från ansvar för sina uttalanden. Det är inget orimligt krav att statschefen tänker efter vad som är rimligt och mindre rimligt att säga i en intervju under ett statsbesök i en diktatur och i UD:s pärm fanns också information om bristen på mänskliga rättigheter i Brunei.
Men lika lite kan UD befrias från ansvar för fiaskot vid statsbesöket genom att hänvisa till att kungen också fått denna, mer rättvisande, information. Varför ska UD alls skicka med trams om öppenhet och god kontakt mellan diktatorn och hans undersåtar i bakgrundsmaterial av detta slag? Vad menas egentligen med uttrycket "välvillig diktatur" (eller "benign dictatorship" på engelska) som en representant för UD lanserade i en intervju i onsdags?
Vilka andra "välvilliga diktaturer" kan UD räkna upp? Och menar man verkligen att välvilja mot undersåtar som accepterar härskarens ställning uppväger att andra undersåtar kastas i fängelse, torteras eller berövas sin yttrandefrihet?
De principiella problem som vårt nuvarande statsskick innebär finns kvar oavsett bakgrunden till kungens uttalanden i Brunei. Hur UD förbereder och godkänner statsbesök i diktaturstater är en annan fråga — också den tydligen problematisk. De riksdagsledamöter som anmält regeringens handläggning av Bruneiresan till granskning i konstitutionsutskottet har haft goda skäl.