En wienervals för EU?
När den lettiske stjärndirigenten Mariss Jansons kl 13.30 i går lyfte taktpinnen och lät silverglittret i inledningen till An der schönen blauen Donau sväva ut i Musikverein i Wien och till miljontals tv-och radiolyssnare i världen hade Österrike varit EU:s ordförandeland i exakt tretton och en halv timme.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Schüssel kan behöva allt stöd han kan få eftersom österrikarna är de mest ovilliga av alla EU-medborgarna. Han och den övriga regeringen har under det kommande halvåret chansen att förankra unionen hos sina landsmän, men i en intervju i Wientidningen Die Presse säger Schüssel att han inte tänker "bedriva någon valrörelse".
I stället ger han intryck av att vilja tona ned betydelsen av sin egen roll i ordförandeskapet. Österrike kan inte spela någon Messiasroll, understryker han i intervjun och vill hellre tala om det kommande samarbetet med Tyskland och Finland om bl a EU:s författning där ju hittills Frankrike och Nederländerna sagt nej.
Men Schüssel pekar också på att Österrike liksom exempelvis Finland är självständiga, för att inte säga egensinniga, nationer som vill gestalta sin egen politik. Vi kan inte acceptera att EU-domstolen upphäver den nationella rätten, säger han t ex i intervjun.
Angela Merkel har under sin korta tid som Tysklands förbundskansler visat att hon vill ge Tyskland en annan roll än tidigare då man alltid uppträdde som danspartner till Frankrike. Med sina rötter i det forna DDR har hon säkert en annan förståelse för de problem som de nya EU-länderna från det forna östblocket har. Om Merkels strategi blir att rikta in sig på samarbete österut kan en viktig förbindelselänk mellan de gamla och de nya EU-länderna skapas.
Sant är att EU under det närmaste året har stora uppgifter framför sig. På det utrikespolitiska fältet ligger närmast fredsprocesserna på såväl Balkan som i Mellanöstern men också utvidgningsprocessen där Österrike ju redan kupat handen över Kroatien. Makedonien fick kandidatstatus i december och Serbien-Montenegro plus Bosnien-Hercegovina står i farstun och väntar.
Efter Storbritanniens ordförandeperiod, som med nöd och näppe fick godkänt sedan budgetprocessen till slut var i hamn, finns förhoppningar om att Österrike just som företrädare för de mindre
nationerna ska kunna spela en roll under det kommande halvåret. Ansvaret vilar ju inte bara på ordförandelandet — men även om förhandlingarna om EU-fördraget inte går lika lätt som en wienervals är det inte uteslutet att Österrike ändå, likt Mariss Jansons, kan föra stycket några takter framåt.