En regeringsombildning kan låta dramatiskt, men gårdagens renovering av Alliansens Centerdel följde i stort sett de uppgjorda planerna. Även om statsminister Fredrik Reinfeldt (M) formellt står för utnämningarna var det helt upp till Centerpartiets nya ledare Annie Lööf attt formera sitt lag. Inte överraskande valde hon att låta sin företrädare Maud Olofsson kliva ned från sin ministerpost.
Det hade tippats att Lööf skulle välja miljöministerposten, men sett till hennes kommentarer efteråt var det logiskt att låta bli. Miljöministern har naturligt ett stort engagemang gentemot EU, genom de många förhandlingarna och samarbetena kring havsmiljön och klimatet. Och Annie Lööf var tydlig med att hon vill lägga större kraft på partiledarskapet än vad Maud Olofsson hade möjlighet till. Hon väljer därför bort de många utrikesresorna till förmån för fler inrikes.
Att EU-parlamentarikern Lena Ek blir miljöminister är inte heller överraskande. Hon har företrätt EU på klimatmöten och har redan en stor del av de kontakter som posten kräver. Hon är en politiker med tyngd och erfarenhet, dessutom partiledarkandidat för 10 år sedan. Det fanns naturligtvis plats för henne när hon signalerade att hon vill hemåt.
Det mest spännande att följa blir förhållandet mellan Annie Lööf och Anna-Karin Hatt, till helt nyligen konkurrenter om partiledarskapet, nu kolleger på näringsdepartementet. Lööf är chef, men Hatt får de besvärliga energifrågorna i tillskott till sin it- och regionportfölj.
Anna-Karin Hatt är de facto ett oprövat kort som inte befunnits räcka till som partiledare. Nu säger hon att hon ska vårda energiöverenskommelsen från 2009 som bland annat innebär klartecken för ny kärnkraft, en mycket infekterad fråga i partiet. Kärnkraften är och förblir en partiledarfråga, där Lööf och Jan Björklund nyligen i ganska hårda ordalag diskuterat om vad överenskommelsen innebär, och där Håkan Juholt nu öppnat för blocköverskridande samtal. Därför är det märkligt att Annie Lööf väljer bort energifrågorna.
Det finns ändå goda förutsättningar för att Annie Lööf ska kunna göra nytta som näringsminister. Det är en viktig roll i en regering som varit bra på att tala om vikten av utbildning och kunskaper, bra på att lyfta fram jobb i allmänhet men något sämre på att förmedla var de nya jobben ska komma och hur förutsättningarna ska kunna öka.
Hon säger sig vilja prioritera innovationsstrategi och hon vill göra en översyn av de statliga riskkapitalbolagen. De små och kunskapsintensiva företagen kan visa sig få en bundsförvant i smålänningen Lööf.
Saab nämndes inte vid gårdagens träff. Det är heller ingen svår fråga för den nya näringsministern, även om den kommer att ge henne mycket jobb. Där har Maud Olofsson har krattat manegen genom ett beslutsamt agerande. Annie Lööf sänder säkert en tacksamhetens tanke till företrädaren.