Energipolitisk rysare
Ledare En år från år stadigt ökande konsumtion av el samtidigt som vi har slutat att bygga ut vattenkraften och envisas med att vilja avveckla kärnkraften. Det är en av rysarna i svensk energipolitik. Frågan om våra vattenmagasin är tillräckligt stora för att klara elförsörjningen vid framtida klimatförändringar är en annan.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Klimatförändringar har i och för sig alltid förekommit. Över tid har klimatet uppvisat mycket stora naturliga variationer.
Den fråga som i dag ställs, och som ännu inte med absolut säkerhet kan besvaras, är om och i så fall i vilken utsträckning som kommande "naturliga" klimatförändringar kan komma att ytterligare förstärkas av människans påverkan på miljön under de senaste drygt hundra åren.
Om det visar sig att det vi står inför under de kommande decennierna är något mera än de naturliga variationerna i klimatet och vi måste räkna med större skillnader mellan ytterligheterna i klimatet får naturligtvis Sten Bergströms fråga en stark aktualitet.
Om alltså ytterst regniga perioder kommer att blandas med perioder av extrem torka blir naturligtvis frågan om våra möjligheter att i vattenmagasinen lagra energi från ett år till ett annat högst intressant.
Tyvärr är matematiken i det sammanhanget enkel — och deprimerande. De svenska vattenmagasinen kan i dag lagra 31 terawatttimmar (TWh). Det skall jämföras med vår aktuella årskonsumtion av elkraft på cirka 150 TWh. Det innebär att vi saknar möjlighet att lagra energi från ett år till ett annat.
Det finns fler sätt att möta detta problem. Vattenkraften kan byggas ut, liksom kärnkraften. Men den första lösningen krockar med berättigade miljöhänsyn och för den andra lösningen, som är förnuftig i sak, finns det för överskådlig tid inget politiskt stöd.
Återstår att bygga större vattenmagasin. Inte heller det är enkelt. Det handlar om stora ingrepp, som lär dra med sig svåra konflikter mellan olika intressegrupper. Och det kommer att kosta väldigt mycket pengar.
Elbranschen är ju numera avreglerad och det kan med betydande principiell tyngd invändas att det knappast är en uppgift för företag på en konkurrensutsatt marknad att sörja för dyra investeringar i infrastruktur
Å andra sidan är en del av företagen statliga och gör väldiga vinster på höga elpriser, vilka i dag slukas av statskassan. De pengarna borde användas för att bygga ut infrastrukturen. Staten kan aldrig komma ifrån sitt övergripande ansvar för energipolitiken.