Enigare än Nuder trodde
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Efter en tid av spretande och svajande, då skadeglada s-kommentatorer redan vällustigt började spekulera om sprickor i fasaden av enighet, har alliansen under den senaste veckan skärpt till sig igen.
Före första maj kom ett gemensamt utspel om en tandvårdsreform — och i går presenterade de fyra partierna en gemensam partimotion som svar på regeringens vårbudget, det första dokumentet av det slaget i svensk politisk historia.
Finansminister Pär Nuder, som i riksdagsdebatten med anledning av vårpropositionen i förskott hånade de fyra borgerliga partierna för deras förväntade oförmåga att lägga fram ett gemensamt förslag, tvingas nu en smula slokörad fly till nästa försvarslinje.
Den innebär att det egentligen inte spelar någon roll att de borgerliga är enigare om den ekonomiska politiken än någonsin tidigare. Eftersom de inte är eniga om allt har de ändå inget alternativ till den ekonomiska politik som regeringen erbjuder. Så det så.
Och så långt har naturligtvis finansministern rätt som att det finns ett antal frågor där de borgerliga partierna har olika åsikter, varav en del viktiga — kärnkraften, familjepolitiken, fastighetsskatten, biståndet. Partierna kommer inte heller att avstå från att torgföra dessa åsikter i sina partimotioner.
Men kvar står att de borgerliga är enigare än någonsin i fler frågor än någonsin — och att de representerar det enda majoritetsalternativet i regeringsfrågan i den kommande valrörelsen, medan vänsterblocket är långt oenigare inbördes, vilket inte minst kamrat Ohlys grälsjuka förstamajtal visade. Vilken politik det blir vid en eventuell vänstermajoritet vet ingen, inte ens de aktuella partierna.
Den stora nyheten i den gemensamma motionen är förslaget om slopad arbetsgivaravgift i delar av tjänstesektorn — plankat efter en utredning av LO-ekonomen Dan Andersson för tio år sedan.
Alliansen hoppas få fram 30 000—50 000 nya jobb på bilverkstäder, hotell och restauranger, hos frisörer och på skönhetssalonger — och att kunna pressa tillbaka svartjobben.
Detta skall rimligen ses som det första steg som det varit möjligt att enas om en finansiering kring i detta skede. Om transportsektorn, inte minst taxinäringen, dras in ökar utsikterna att få bort många ytterligare svartjobb.
Man kan alltid diskutera avvägningar, och kanske vore det bästa om man, som förre finansministern Kjell-Olof Feldt (s) i går föreslog, gick mycket längre med sänkningarna av arbetsgivaravgifterna. Men det är i vart fall steg i rätt riktning, i motsats till den strategi av förtigande och förträngning som regeringen valt.