I vänsterkartellen verkar däremot, för ovanlighetens skull, viss harmoni råda. Förhandlingarna om den s k våpen (vårpropositionen) gick fort och lätt, minerna var glada och stödpartierna lät sig villigt köras över.
Håller det alltså på att bli "som vanligt" igen? En splittrad borgerlighet mot en mer eller mindre enad vänster?
Svaret är nej. Det är förvisso sant att alliansen just nu, efter att arbetsgrupperna avlevererat sina rapporter och konventet avhållits, befinner sig i lite av ett pausläge — i och för sig inte onaturligt, men ändå ett tillstånd som helst inte bör vara så mycket längre till.
Det är alltid lättare och roligare att fördela tillväxt än att behöva skära ner i underskott. Den omständigheten, plus det faktum att valet är så nära, är två viktiga orsaker till enigheten inom vänsterblocket.
Men därutöver har också den borgerliga alliansens systematiska arbete för att bygga upp ett starkt alternativ till den nuvarande politiken spelat en stor roll. Vänsterblocket hade helt enkelt inte råd att mindre än ett halvår före valet visa upp sin gängse oenighet vid förhandlingarna. Kontrasten mot alliansen hade blivit för stor.
Betydelsen av vänsterblockets enighet om vårpropositionen skall dock inte överdrivas. Enigheten är i all huvudsak av kosmetisk karaktär. De gemensamma tagen kring hur några miljarder kronor skall fördelas har som ett syfte att skyla över oenigheten i den svåraste av alla frågorna, nämligen regeringsfrågan.
Alliansens partier är klart inställda på samarbete i regeringsställning. Men vad vill socialdemokraterna? Vad vill vänster- och miljöpartierna?
Socialdemokraterna låtsas att man är ett majoritetsparti. Stödpartierna påminner om att den nuvarande samarbetsmodellen tjänat ut.
Hur blir det om vänsterblocket vinner valet? Vilka partier får ingå i regeringen? Vilka poster får stödpartierna? Vad blir det för politik?
Det är helt enkelt så att de borgerliga har fler och tydligare besked att ge i regeringsfrågan i år än vänsterkartellen.