I dag onsdag samlas drygt 2 000 delegater i Folkets hall vid Himmelska fridens torg i Peking för den 19:e Nationella Folkkongressen i Kina. President Xi Jinping behöver inte oroa sig för att inte omväljas för sin andra femårsperiod på posten. Spekulationerna gäller snarare om han kommer att stärka sitt grepp om makten genom nya utnämningar till den innersta kretsen, politbyråns ständiga utskott. Men presidenten har andra bekymmer.
Även i enpartistaten krävs någon form av kontrakt med folket för att behålla makten, för att det ska råda lugn och ordning i det enorma landet. Bland delegaterna i huvudstaden finns flera hundra miljardärer (enligt Hurun Report/AFP i våras), bland dem presidenten och premiärministern Li Keqiang. Om de ska få behålla sina privilegier på sikt måste de också leverera något till de nästan 90 miljoner partimedlemmarna och de över 1,3 miljarder medborgarna.
Fortsatt tillväxt och minskad fattigdom i Kina är ett krav på landets ledning, en bättre miljö är ett annat. Sedan måste också Kommunistpartiet visa att man menar allvar med sitt löfte om att bekämpa den utbredda korruptionen. Redan under den förre presidenten Hu Jintao talades det om detta, men inte mycket har hänt.
Tillväxten har varit ett prioriterat mål i Kina sedan de ekonomiska reformerna inleddes av Deng Xiaoping. Början av 2000-talet innebar en följd av år med en tillväxt på runt tio procent och ledde för några år sedan till att Kina gick om USA och blev världens största ekonomi. Den nuvarande tillväxten på sju procent är fortfarande skyhög i ett internationellt perspektiv, men nu varnar IMF för att Kina är på väg in i en återvändsgränd. Den höga skuldsättningen, offentligt och privat, är ett orosmoln. Den ålderdomliga statsägda industrin ett annat.
Allt hänger ihop. Bättre miljö med ny grön teknik, och ny grön teknik med öppenhet mot omvärlden. Utländska investerare har lockats till Kina för att kunna sälja på den stora marknaden, men investeringarna bromsas av rädslan för att tekniken hamnar i händerna på inhemska låglöneföretag. De statliga fabrikerna hänger i sin tur ihop med den utbredda fattigdomen och den usla miljön i de växande städerna. Och bristande öppenhet hänger ihop med korruption.
Men om svaret är demokrati och öppenhet är man tillbaka på ruta ett igen. Partiets absoluta makt får inte ifrågasättas. Därför befinner sig Xi Jinping i en återvändsgränd. Receptet för att behålla någon form av förtroende hos folket är lika inlåst som om det fanns i den Förbjudna staden på andra sidan torget.
”Himlen ska göras blå igen”, lovade premiärminister Li Keqiang i mars till luttrade kineser som tvingas ha munskydd när de går ut på stan. Men när delegaterna lämnar Folkets hall om en vecka är den lika grå som vanligt. Målet var ju bara att få hålla en 20:e kongress om fem år.