Estonias hemliga frakt
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Vid två tillfällen fraktade Estonia försvarsmateriel på försvarsmaktens uppdrag, innan fartyget förliste den 28 september 1994. Den utredning som presidenten i Svea hovrätt, Johan Hirschfeldt, gjort på regeringens uppdrag har enligt ett pressmeddelande i går " inte funnit några uppgifter som ger anledning att anta att Försvarsmakten vid något annat tillfälle under september månad 1994 transporterade försvarsmateriel på M/S Estonia".
Enligt SVT:s program Uppdrag granskning, som föranledde regeringen att tillsätta utredningen, tycks det ha rört sig om före detta sovjetisk elektronisk utrustning som svensk underrättelsetjänst kommit över.
Därmed borde det också vara klart att dessa transporter inte hade något med Estonias förlisning att göra. Den svenska underrättelsetjänsten passade bara på att i hemlighet lägga beslag på intressant sovjetisk materiel när det nu gick att enkelt få tag i den. Det var inte fråga om några hemliga vapen som exploderade och på så sätt orsakade Estonias undergång.
Men sista ordet är säkert inte sagt. Att Estonia gick under bara på grund av slarv och olyckliga omständigheter är alldeles för enkelt för att alla ska vilja tro på det. Det måste finnas något lurt med det hela, något sabotage, något hemligt vapen, terrorism, hämnd eller vad som helst som är mer spektakulärt.
Och när det nu faktiskt fanns hemlig försvarsmateriel - visserligen elektronisk och inte explosiv - som fraktades på Estonia - visserligen inte just den sista färden - så borde det vä ha ett samband med förlisningen? Det kommer säkert många att tro eller åtminstone låtsas tro.
Det stora politiska problemet med Estonias förlisning är politikernas lättsinniga löften att ta upp de döda från havets botten, löften som sedan fick tas tillbaka. Detta var upprörande, särskilt för de anhöriga, som fick orealistiska förhoppningar som sedan vändes i förtvivlan när de döda lämnades kvar.
Är det inte nu dags att lägga alla konspirationsteorier åt sidan och konstatera att Estonia sjönk på grund av en olycka?
Om någon eller några gjort sig skyldiga till slarv, vilket nog kan vara fallet, betyder det ändå inte att det är meningsfullt att år efter år älta skuldfrågan. Det är dags att äntligen, mer än tio år efter händelsen, begrava också spekulationerna om orsaken till den tragiska olyckan.