Hur många översiktsplaner och detaljplaner som än initieras av kommunens stadsplanerare och sedan antas av politikerna är det ändå medborgarna som fattar de yttersta besluten. Vill en ung familj bo i innerstaden, trots att det finns tre barn som behöver skola och förskola struntar den i politikernas antaganden om att barnfamiljer hellre väljer ett boende i stadens utkanter och köper sig en bostadsrätt i exempelvis Industristaden eller i andra centrala bostadslägen.
Denna självklara bestämmanderätt kan man se överförd till siffror från Mäklarstatistik som UNT skrev om nyligen.
Mäklarkommentarer vittnar om en förskjutning av intresset för bostäder, från tidigare ”heta” områden som exempelvis Luthagen, till trakten av Resecentrum. Det tyder på att det finns många pendlare som antingen bor kvar i eller som har sökt sig till Uppsala och som vill ha nära till tåget.
Nu ska man förstås som alltid ta statistik med en nypa salt. Exempelvis visar statistiken på förhållandevis få försäljningar i Luthagen men siffrorna kan ändå ge en viss fingervisning om utvecklingen.
Om trenden att intresset för att bosätta sig i den södra delen av innerstaden håller i sig är det i och för sig en välkommen utveckling. Stadskärnan behöver utvidgas och i det avseendet har Uppsalas innerstad varit förvånansvärt statisk. Det är ett fåtal kvarter med Stora Torget som nav som fungerar som centrum. Trots idoga försök att ändra på sakernas tillstånd har varken Vaksalagatan från Vaksala torg och österut eller Sysslomansgatan lyckats få samma centrumstatus som till exempel Svartbäcksgatans sydligaste del.
Det hänger delvis samman med att man inte brytt sig om att integrera bostäder med kommersiella lokaler. När man ersatte det gamla industriområdet söder om stadskärnan med Industristadens bostadskvarter missade man att passa på att lägga butiker eller lokaler för samhällsservice i bottenvåningen på husen.
I de hus som byggs öster om Resecentrum är dock kommersiella lokaler planerade – och något annat hade varit rent oförsvarligt.
Det ska dock understrykas att det finns en viss tröghet i etableringen av detaljhandel utanför den snäva stadskärnan. Här kan en framsynt och modern stadsplanering hjälpa den ekonomiska utvecklingen på traven genom att exempelvis bygga bort förutsättningar för bilberoende. Med modern och effektiv kollektivtrafik och med stimulans för en större mångfald när det gäller det kommersiella utbudet skulle fler näringsidkare lockas – och finna det ekonomiskt intressant – att etablera sig i stadskärnans utkanter. Alltför många Uppsalabor har bara två val – att handla mitt i stadskärnan eller i de stora externvaruhusen. Det är ett alltför torftigt utbud.