Under den obligatoriska skolans första 100 år var skolbyggnaderna ofta något som prydde omgivningen. De gav uttryck åt en stolthet som socknarna och städerna kände över att ha satsat på framtiden. I dag, över ett och ett halvt sekel sedan den allmänna folkskolan infördes, har skolorna på många håll blivit en symbol för kommunernas tillkortakommanden och vuxenvärldens ointresse för en god skolmiljö.
På Tiundaskolan i Uppsala finns det en toalett för 120 elever. Att den inte går att hålla fräsch och ren är uppenbart och detsamma gäller andra våt- och hygienutrymmen i Uppsalaskolorna. Bristerna leder till att många elever helt enkelt avstår från att gå på toaletten eller låter bli att duscha. Att detta sätter sina spår i elevernas hälsa kan skolhälsopersonalen vittna om. Urinvägsinfektioner och magproblem förekommer ofta hos dagens elever.
Detta är självfallet helt oacceptabelt. Att kommunerna, och i det här fallet Uppsala kommun, inte lyckas bemästra de problem som varit uppenbara under flera decennier är häpnadsväckande. Skolan är faktiskt elevernas arbetsplats.
Arbetsmiljödebatten har tidigare alltid fokuserat på lärarnas arbetsmiljö. Inte heller den har varit den bästa. Särskilt i den psykiska miljön har bristerna varit stora och många rapporter vittnar om lärare som utsätts för verbalt och fysiskt hot liksom rent våld.
När nu Arbetsmiljöverket inspekterar Uppsalas grundskolor, det gäller tio besök under mars månad i år, visar det sig att problemen med den psykiska miljön för såväl lärare som elever kvarstår. Dessutom saknas rutiner kring våldsincidenter i skolorna. Ibland uppfattas de handlingsplaner som finns så föga konkreta att de i praktiken är oanvändbara.
De brister som Arbetsmiljöverket påvisat i de undersökta skolorna hänger enligt några skolkommentarer samman med att tiden i skolorna inte räcker till. Det har ju blivit färre och färre vuxna i skolan under de många nedskärningsåren och lärarpersonalen har ju till huvuduppgift att undervisa elever, inte att upprätta handlingsplaner.
Det hindrar dock inte att en del uppgifter skulle kunna bli gemensamma projekt mellan vuxna och elever i skolorna. Ett exempel är skoltoaletterna och duscharna.
Självfallet är det oacceptabelt att det inte finns fungerande toaletter på den stora arbetsplats som skolan är men inte minst eleverna kan mycket väl åläggas ett större ansvar att väl ta hand om den toalett som finns.
Bara för att tillgången är bristfällig behöver inte situationen göras ännu värre genom elevers skadegörelse.