Det är inte stor sänkning av pensionärsskatten som S föreslår, men den ställer till problem.
Att Socialdemokraterna skulle föreslå sänkt skatt för pensionärer i sin vårbudget var en lågoddsare, den så kallade pensionärsskatten har länge varit en het potatis både för S och för alliansregeringen. Men förslaget innehåller en hög grad av populism samtidigt som debatten, till och med själva namnet ”pensionärsskatten”, till stor del orsakats av att regeringen haft svårt att kommunicera sina jobbskatteavdrag.
Jobbskatteavdragen har varit framgångsrika, det är därför de blivit fem stycken. De som Socialdemokraterna har varit emot eller vill avskaffa är lätt räknade, hittills inte ett enda.
Och det är jobbskatteavdragen som är boven. Det är ju de som gör att den som har en förvärvsinkomst får ett avdrag på skatten medan den som har andra inkomster, till exempel pension, inte får motsvarande avdrag. Är detta orättvist? Ja, i högsta grad eftersom pension i allt väsentligt måste betraktas som uppskjuten lön. Om man skulle spara till hela sin pension själv skulle ju löntagaren, eller företagaren, ha fått en betydligt högre lön under sin yrkesverksamma tid.
Är det trots orättvisan försvarligt? Ja, i högsta grad.
Ett mindre viktigt argument är att den som arbetar har vissa kostnader som pensionären slipper. Kostnad för resor till och från arbetet, för fackföreningsavgift och a-kassa hör till de mer självklara. Många betalar mer för mat när man arbetar, yngre familjer har kostnader för barnomsorg och extra barnpassning, och så vidare.
Men det är egentligen argument på marginalen. Vad som är viktigare är om jobbskatteavdragen har sådana positiva effekter på samhället att det kommer fler än de som erhåller avdraget till nytta. Genom jobbskatteavdraget har arbetsutbudet ökat. Det leder till högre skatteinkomster och lägre utgifter för sjukpenning och a-kassa. Vilket i förlängningen gör det möjligt för stat och kommun att göra satsningar på exempelvis äldreomsorg och högre pensioner.
Varför har då begreppet pensionärsskatt blivit så känsligt? Ett skäl är att pensionärsorganisationerna med S-märkta PRO och borgerligare SPF i spetsen har drivit frågan hårt. Ett annat skäl är att det är lätt att sprida bilden av pensionären som en enhetlig grupp med dålig ekonomi.
Vad gäller SPF har de antagligen bara inte orkat stå emot konkurrensen och det är kanske inte deras sak att försvara regeringens politik. När det gäller bilden av den homogena gruppen med dålig ekonomi får både regeringen och media ta åt sig. Regeringen borde varit tydligare med jobbskatteavdragets effekter, media borde varit mer kritisk till schablonbilden av pensionären och ”pensionärsskatten”.
Socialdemokraternas sänkning av pensionärsskatten är måttlig, inte ens PRO gör vågen, men den ska ändå betalas. Det sker bland annat med höjda marginalskatter för de som tjänar mest. Som följd av detta kommer många av dessa att ta ut ledighet i stället för lön vilket leder till minskat arbetsutbud.
Ett steg tillbaka i den onda cirkel som jobbskatteavdraget lyckades bryta.