Ett decennium av visioner
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Att formulera visioner och mål är en sak. Att omsätta dem i praktisk politik en annan. Under sina tio år som Sveriges statsminister har Göran Persson med jämna mellanrum återkommit till visionen om det gröna folkhemmet. Men det har i allmänhet stannat vid väl valda formuleringar i högtidstal.
För ett halvår sedan dök frågan åter upp på dagordningen, efter en tid av tystnad. Socialdemokraterna skulle hålla kongress och flera frågor förväntades skapa hård debatt. Miljöfrågorna hörde dock inte dit. Ombuden ägnade inte det gröna folkhemmet många minuter, men Göran Persson lade gärna ut texten en gång till. Och presenterade till de flestas förvåning - det är ju det bästa sättet att skapa uppmärksamhet - en alldeles särskild kommission, med uppdrag att se till att Sverige bryter beroendet av olja. Som ordförande för kommissionen utsåg han sig själv.
.
En politiskt skicklig manöver av en slipad taktiker, onekligen. Men också en politiskt viktig fråga att ta itu med. Energifrågorna står högt på de flesta regeringars dagordning. Den som är beroende av olja är också beroende av de obehagliga och instabila länder där det mesta av oljan produceras. Och man kan visserligen tvista om huruvida oljan håller på att ta slut snart eller inom en mycket avlägsen framtid - klart är dock att det är en ändlig resurs som allt fler efterfrågar. Den som vill minska utsläppen av koldioxid måste också få ned oljeförbrukningen.
I det perspektivet är det naturligtvis lätt att instämma i de målsättningar kommissionen presenterar i sin rapport. Om femton år ska det finnas alternativ till oljan i alla sektorer. Till exempel ska hus och lokaler inte längre värmas upp av olja. Effektivare energianvändning är också svårt att motsätta sig. Att minska bensin- och dieselanvändningen är svårt men behövligt. Göran Persson var dessutom noga med att betona att detta inte ska påverka vanligt folks bilanvändning. Vi kommer att resa i andra bilar i framtiden, spådde statsministern med tilltro till teknikutvecklingen.
Men det går inte att komma ifrån att rapporten ändå är en besvikelse. Efter tio års tal om det gröna folkhemmet ryms resonemangen på 40 sidor. Och fortfarande är det mer visioner än konkreta åtgärder som presenteras.
Allvarligast är dock att kommissionen helt undviker den fråga som har förlamat svensk energidebatt i över tre decennier: kärnkraften. Samtidigt som Göran Persson har högtidstalat om det gröna folkhemmet har han inlett en förtida avveckling av fullt fungerande kärnkraftverk.
Det låter sig inte göras om oljeanvändningen samtidigt ska ned. Det är ju energin från kärnkraft och vattenkraft som gör att Sverige redan är förhållandevis oberoende av olja, jämfört med andra länder. Men medan omvärlden utvecklar kärnkraften, avvecklas
den i Sverige. Eller snarare: Några reaktorer stängs, medan andra reaktorer får höjd effekt.
Kommissionens väg runt detta problem är storskalig satsning på biobränsle. Göran Persson sticker inte under stol med att detta kräver massiva satsningar på utbyggnad av odling av energiskog och granplanteringar. Förutom att rejält förändra bilden av det svenska landskapet varnar redan Skogsstyrelsen för oönskade miljöeffekter, till exempel kväveläckage.
Tanken går till den tid då bostadsproblemen var i debattens fokus, och dessa skulle lösas med ett storskaligt miljonprogram. Det som såg bra ut på pappret visade sig senare få flera oönskade effekter.