Var fjärde person är arbetslös i Spanien och Grekland. De båda ländernas budgetar för 2013 kommer inte att ändra på detta. Den grekiska regeringen lade i förra veckan ännu en åtstramningsbudget, senare i veckan följde Spanien efter med budgetåtgärder som betecknades som ”brutala”. Det är återigen sänkta löner och nya neddragningar i en redan hårt drabbad offentlig sektor.
Och tjänstemännen från trojkan (EU, ECB och IMF) har inga andra synpunkter än några pennstreck i den grekiska budgeten. Spara drygt tio miljarder kronor till så kan det bli fråga om en ny utbetalning av stödlån snart, var beskedet.
Det är som om allt tal om behovet av tillväxt, åtgärder mot arbetslösheten och strukturreformer i krisländerna varit just bara tal. Visserligen pågår ett arbete med att bryta gamla strukturer i alla länder, men detta är både mycket svårt, tar lång tid, det handlar sällan om något som sätter sin prägel redan på nästa års budgetsaldo.
Inrättandet av den permanenta stödfonden ESM (Europeiska stabilitetsmekanismen) för eurozonen, som har sitt första styrelsemöte på måndag, kommer inte heller att bli någon stark motor för tillväxt. ESM blir sannolikt också den ett mer maskinellt utbetalande av stödlån givet att vissa villkor är uppfyllda.
Att tjänstemännen i IMF och ECB resonerar på detta sätt är inget att förvånas över. Men på det tredje benet i trojkan, EU-kommissionen, kan man ställa andra krav. Ordförande José Manuel Barroso är politiker.
Han är också den som återkommande talat om behovet av tillväxt, som till exempel efter EU-toppmötet i juni i år: ”Tillväxten kan bara ta fart igen genom en kombination av sunda offentliga finanser, långtgående strukturreformer och riktade investeringar.
Några besked om ”riktade investeringar” har dock inte hörts från trojkan återkommande besök i Aten, varför man får anta att det är fortsatt åtstramning som gäller. Vilket i sin tur leder till fortsatt recession, för sjätte året i rad i Grekland 2013.
Spanien, då? Medan Grekland kryper till korset gång på gång har den spanske premiärministern Mariano Rajoy pantsatt sin heder för att landet ska slippa stödlån. Riktade lån till bankerna går bra, liksom ECB:s stödköp av statsobligationer. Men Rajoy tänker inte gå samma väg som Grekland, Portugal och Irland och släppa in trojkans inspektörer i landets kassaböcker. Att i princip bli satt under tvångsförvaltning skulle gå hans (och Spaniens) ära förnär.
I princip är det en bra hållning att inte be om hjälp i onödan. Att Spanien stretar emot är också bra för eurosamarbetet som helhet. Med tanke på den spanska ekonomins storlek är det helt enkelt nödvändigt att Spanien inte går samma väg som Grekland, med ständiga hot om att ställa in betalningarna.
Men i något läge måste man ändå kunna säga stopp. Med sex miljoner arbetslösa spanjorer riskeras politisk instabilitet vilket, om det sprider sig i Sydeuropa, kan få alla att nästan sakna den ekonomiska instabiliteten.