Ett dystert budskap
Ett års fängelse. Det blev domen för den man som erkänt att han sparkat Marcus Gabrielsen i magen, en natt i maj på Kungsgatan. Hans två kamrater frikändes helt från mordanklagelserna, trots att åklagaren hade yrkat på mellan sex och åtta års fängelse för alla tre.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Flera av dem som sett misshandeln kunde vittna i polisförhör men mindes under rättegången plötsligt ingenting alls, eller något helt annat. Tre vittnen som hade hört en av de anklagade säga att han sparkat och hoppat på Marcus Gabrielsens huvud ändrade sig i vittnesbåset. Ett vittne kunde minnas vad som hände före och efter misshandeln, men i minnet var själva misshandeln ett enda "svart hål".
Vittnen och åtalade delade väntrum under rättegången, något man generellt kan tycka är naivt. I Sverige finns i dag en organiserad brottslighet och man måste på ett helt annat sätt en tidigare måna om att åtalade inte ges någon möjlighet att påverka vittnen.
Även om det i det aktuella fallet inte tycks vara frågan om några organiserade brottslingar, rör det sig trots allt om unga män som blivit så provocerade av att någon sagt åt dem att de betedde sig illa, att en ung man fick plikta med sitt liv. Det är uppenbarligen unga människor som tycker sig stå över samhällets regler och som är beredda att manifestera det med kallblodig brutalitet. Att det inte var några vanliga unga killar som stod anklagade bekräftas ytterligare av det skamlösa jubel som utbröt i rättssalen när de misstänkta släpptes ur häktet under rättegångens sista dag. Detta är givetvis något som rätten borde ha tagit hänsyn till.
Vi har i Sverige fått vänja oss vid domar som inte överensstämmer med vår allmänna rättsuppfattning — framför allt de milda våldtäktsdomar som med jämna mellanrum uppmärksammas i medierna. Fram träder bilden av ett rättsväsende som inte förmår upprätthålla grundläggande normer och regler. Det finns en stor risk i detta — när människors förtroende för rättssamhället urholkas kan rättskipning börja betraktas som en privat angelägenhet.
Stockholms tingsrätt har inte haft någon annan möjlighet än att fria hellre än fälla när bevisningen brustit. Problemet är i stället rättens totala handfallenhet inför att vittnen i en mordrättegång plötsligt drabbats av kollektiv minnesförlust. En ung man slogs och sparkades ihjäl för sitt civilkurage och mordet kunde ske inför ett tjugotal vittnen utan att någon ingrep. Inte ens i efterhand har samhället förmått att skipa rättvisa. På så vis bar domen i Stockholms tingsrätt på ett mycket dystert budskap.