En svensk som är arbetslös sedan ett antal år och bor i en stor, flott lägenhet skulle sannolikt tvingas att flytta om inte räkningarna kan betalas. Han skulle i alla fall inte kunna gå till socialkontoret och få beskedet ”dra ned lite på mat och nöjen så får du till tre, fyra månadshyror och så ses vi igen till våren”. Om han till varje pris ska bo kvar kommer också hans långivare att ställa krav på att han inom kort får inkomster som står i paritet med utgifterna.
Grekland har inget större hopp om kommande intäkter, annat än från den halvt avsomnade turistindustrin. Åtstramningar har gjorts, liksom vissa reformer, men den största anledningen till att den grekiska ekonomin inte längre befinner sig i fritt fall är skuldnedskrivningarna.
Ändå beviljas nu Grekland nya stödlån på 400 miljarder kronor. Efter nattmanglingen blev det också klart med en ny cocktail av åtgärder för att minska skuldberget, i form av sänkta räntor, förlängda låntider och återbetalning av statsobligationer. Det politiska målet är klart – eurozonen ska hållas samman – men frågan är hur länge man kan fortsätta att fylla på bensin i en bil med trasig motor.
Eurozonen och IMF ägnar sig alltså även fortsatt åt att skyla över grundproblemen i Grekland. Premiärminister Antonis Samaras spelar förstås med och konstaterade att ”i morgon gryr en ny dag för varje grek”. Problemet är att varje grek ganska snart kommer att upptäcka att den nya dagen är den gamla lik, och risken för strejker och oroligheter kommer att bestå.
Det som väntar Grekland, allt enligt det nya avtalet, är ytterligare minst tio år av usel ekonomi, tills man 2022 landar på en statsskuld på 110 procent av BNP (endast Italien har en större skuldbörda av euroländerna i dag). Hela perioden ska också genomlevas med tummen i ögat från de goda givarna. I princip är det tvångsförvaltning som väntar grekerna, sannolikt också med ökade befogenheter till direkta ingripanden i den grekiska statsbudgeten.
En av få toppolitiker som talat klarspråk om Grekland är Sveriges finansminister Anders Borg. På tisdagen välkomnade han visserligen eurozonens beslut om att betala ut lånen, men tillade att det finns stor osäkerhet om framtiden med tanke på kostnadsläget och skuldnivån i Grekland. Det hela kan mycket landa i nya diskussioner om åtgärder och åtaganden för Grekland till våren, enligt Borg.
Nyligen var han ännu mer klartextlig, kanske kan man säga att han pratade bredvid mun, när han sade att Grekland skulle klara sig bättre utan euron. Ekonomen Anders Borg gjorde då ett enkelt konstaterande som inte politikern vill stå för i dag, nämligen att Grekland behöver en billig valuta för att kunna stå på egna ben, för att få fart på investeringarna och turismen.
Men europrojektet ångar på intakt. Grekland har fått sina pengar och så ses vi igen till våren.