BO PELLNÄS, ÖVERSTE, KOLUMNIST: Ett förfärligt faktum om Försvaret

Den brittiske utrikesministern Douglas Hurd lär ha sagt att utrikespolitik bara är "one damned thing after another". Detta gäller nog inte bara utrikespolitiken. Det är vad som drabbar alla ministrar i alla regeringar. Man träder till med de bästa föresatser men när man når taburetterna passerar man också dörren mellan de politiska drömmarna och verkligheten. Där ställs man omedelbart och utan förbarmande med det yttersta ansvaret för allt som händer. Och det händer.

Överallt finns insiders. Som viskar i örat på den som vill höra. Detaljer man förbisett får i medierna högst moraliska övertoner och måste snabbt hanteras. Alltifrån Toblerone på kredit, obetalda tv-licenser och häftiga krogbesök. I samma stund som allt förefaller vara under kontroll går Lehman Brothers omkull och hela världen förändras.

Jag tror att allt ledarskap på högre nivåer handlar om just detta - att kunna hantera dagens alla problem utan att förlora kursen. Därför är det bekymmersamt att få politiker i dag förmår att berätta om hur Sveriges framtid bör se ut. De är uppslukade av dagens problem. Möjligen utgör Miljöpartiet ett undantag, eftersom miljöfrågan per definition har en framtidsaspekt och räddar dem från att bli begravda i resonemang om kronor och ören.

Men alla partier har blivit offer för den allt mer utvecklade konsten att göra opinionsundersökningar. Snart är väljarkåren lika analyserad, dissekerad, och inrutad som mineraler på Nordiska museet. Partisekreterarna löper jämsides med väljarhjorden när den rör sig och har godis i fickorna som passar alla smaker.

Ändå är det en fåfäng sysselsättning och farlig, eftersom man löper risken att bli nedtrampad när väljarna av någon obegriplig anledning plötsligt ändrar riktning.

Säkerhetspolitiken har under en rad regeringar haft ett sådant kortsiktigt, dagsaktuellt och reaktivt fokus. Problem i Afghanistan hanteras på ministernivå medan ingen bekymrar sig över att Frankrike offererar stora landstigningsfartyg till Ryssland. En mångmiljardanskaffning som ryssarna endast kan tänkas göra för att få en offensiv förmåga. Om ett antal år skulle de kunna flytta en brigadstridsgrupp mellan Svarta havet och Östersjön inom loppet av någon vecka,
Allvarliga opinionsyttringar kring försvaret bemöter vår regering på två sätt. Först försöker man att tiga ihjäl dem. Går inte detta försöker man att prata bort problemet. Man ställer ut checkar utan täckning i förhoppning att de aldrig skall behöva inlösas.

"Hela Sverige skall försvaras" utropar man och hoppas att slippa svara på frågan om hur många krigsorganiserade förband som finns i armén. Svaret "inte ett enda" är korrekt, och inga ordflöden i världen kan ändra detta förfärliga faktum.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras. Med trupp på ön.